Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Herman Brulin
Men kritiken yttrar sig bestämdare: segern öfver kejsaren var
ej blott gagnlös, den var också dyrköpt; hela tvisten med honom
var blott ett utslag af Karl XII:s planlösa rättskänsla, ett
underligt infall, för hvilket han offrade sitt lands intresse: en dyrbar
tid blef därigenom försutten, det ryska kriget försenadt ett år.1
Det är en mycket allvarlig anklagelse detta — Poltava växande
upp på Altranstädts mark — och man må erkänna, att
hypotesen ej är otänkbar. Men något vidare än en hypotes är den
dock ej. Äfven om man, på ej tillräckligt fastlagda grunder,
utgår från att allt var klart till uppbrott i maj, att inga militära
hänsyn ursäktade dröjsmålet, så återstår att visa, hvad som
därmed förlorades: först och främst, skulle verkligen vinsten af de
fyra månaderna kunnat verka, att det stora infallet i Ryssland
skett ett år tidigare? och vidare, hade chancerna för dettas
framgång då varit så afgörande mycket större? Till dess det är
undersökt, torde denna anklagelse mot Karl XII få sättas bland
sina många släktingar, de som äro ställda på vidare bevisning,
och får i alla händelser ej framföras i domens form.
Från annat — franskt — håll förebrås Karl XII för att ej
ha lyssnat till Frankrikes förslag, gjort fred med Ryssland och
i Ludvig XIV:s lysande sällskap gått att vinna ära i vestra
Europa8. Denna uppfattning visar blott, att nu liksom då det
östeuropeiska problemets öfvervägande betydelse för vårt land ej
öfverallt är till fullo insedd. På hvad sätt Karl XII uppfattade detta
problem, har han icke uttalat, men så mycket är tydligt, att han
såg sin uppgift ligga i öster, och visst är, att mycket skulle sett
annorlunda ut i Europas historia, om han lyckats lösa den.
Han lyckades ej, men det förblir dock hans ära att med
uppbjudande af sin och sitt lands hela och yttersta kraft ha sökt
slå tillbaka den fara som hotade därifrån. Det är ett af
Altranstädts minnen, att det var härden, där han med omsorg
smidde sitt skarpa vapen till den afgörande striden med tsar
Peter, och det berodde i alla händelser icke på smidet, att
segern svek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
