Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter år 1905.
337
i Georg Brandes* händer. De hafva god grund att tänka ungefar
sä: tiden från 1870-talets slut till nu, har varit ett nästan
oafbrutet segertåg för oss — en segertid för de idéer han, vår
höfding på hinsidan sundet, proklamerat.
Georg Brandes tog fullt medvetet upp tråden från
1700-talet. Och hans patos är detsamma som Voltaires: hatet
mot kristendomen. Hans djupaste tendens går alltid emot
kristendomen. Om han estetiskt — likasom lärjungarne i
Sverige efter honom — hunnit med att predika både den
s. k. problemdiktningens läror, den till skenet tendenslösa
naturalismens och den nya symbolismens: det djupaste
intresset är stadigt det antikristliga. Svängningen från
demokrati till aristokrati’ efter Nietzsches program har också skett,
utan att grundtanken förändrats. Kristendomshat, genikult och
fri kärlek — så torde programmet kunna i det väsentliga
angifvas.
I Danmark — så kunde det ibland uttryckas — har
Brande-sianismen segrat. Detta var dock alltid öfverdrift. På sin höjd
kunde man tala om seger i Köpenhamn. På Danmarks landsbygd
har Brandes aldrig förmått öfvervinna vare sig Grundtvig eller den
>inre missionen». Och på sista tiden har, som bekant, en kamp
pågått, som synes sluta med, att Danmarks hufvudstad på nytt
i väsentlig grad återvinnes för kristen kultur. Vi svenskar, de
förbrukade divornas beundrare, taga ju alltid gärna upp och hålla
kvar det, som andra aflägga såsom utslitet. Den systematiskt
odlade okunnighet, som vår press i allmänhet ådagalägger, så
fort fråga är om religiösa och kyrkliga företeelser, orsakar
emellertid, att man tror saken stå på samma punkt som för tjugu
år sedan.
Vi måste, hvad Sverige beträffar, erkänna den
kristendomsfientliga åskådningens framsteg. Men när det nu hos oss uttalas,
att segern öfver vårt folks kristendom vore så godt som
fullständigt vunnen, då är det skäl, att vi icke för lätt låta narra oss.
För segerns utropande behöfves det rätt märkliga åtgärder. Det
behöfves t. ex. att nära nog identifiera Stockholm och Sverige
— då det väl ändå är klarl, att Stockholm nästan alls icke
representerar Sverige. I det stora hela betyder Stockholm mycket
litet, lyckligtvis mycket mindre än t. ex. Köpenhamn såsom
Danmarks hufvudstad. Det behöfves, att vår modernaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
