Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 J. A. Eklund
proklamerar sig såsom den enda som skall lefva, och att en ytlig
estetisk kultur benämner sig »kulturen» — liksom om ingen
odling funnes i Sverige denna litterära klick förutan. Det
behöfves t. ex., att Ellen Key proklameras som en sannskyldig
filosof och profetissa — något, som enhvar, som något lärt
känna hvad filosofi och tänkande och »profetdöme» innebär,
finner löjligt; det torde snarast bli ett starkt argument för
vår dekadans omkring år 1900 att påpeka: då gällde Ellen
Key som en tänkare, en af de främsta i Sverige. Det
behöfves, att våra ledande radikaler identifiera sina idéer med
öfolkets tankar» — ehuru beröringen mellan dem och folket i
dess breda lager år så godt som ingen. Det hela hvilar
väsentligen på konstruktioner aus der Tiefe des Bewusstseins. Men
styrkan ligger däri, att de ifrågavarande herrarnes och damernas
Bewusstsein är starkt utveckladt — därur kan onekligen mycket
skapas.
Realt taget torde dock ännu icke så oerhördt mycket vara
vunnet. Det är ej så lätt, som man kanske tror, att på en
generation flytta ett helt folk ifrån den protestantiska världens
mark in i den värld, hvars idealtvp väl närmast jämte den danska
brandesianismen är den franska ateistiska kulturen. Alla skäl
föreligga emellertid att ej låta sig illuderas af tanken: »det är väl
ändå icke så farligt». Situationen borde lära oss, att det inte
är lämpligt att sofva — efter år 1905. En klar blick för planen
och energien i det nya anfallet från kristendomens vedersakare
är nödvändig. Och vårt förnedringsår borde bli utgångspunkten
för en ny, medveten, planmässig och segerrik kamp för vårt
folks kristna kultur.
Lösensordet har en tid varit »nationell samling». Det är
ett präktigt ord. Tillsvidare är det knappt mer. Och lägger man
märke till saken, skall man finna, att svaret på frågan: hvad
skall samla oss? — och det är väl ändå hufvudsaken — upplöser
sig i tal om allehanda. Såsom samlingstanke bjuder man oss nästan
allt annat än det, som en gång samlade oss: jag kallar det tanken
från Uppsala möte — Gustaf Adolfs tanke. Jag tror icke på
någon nationell samling utan en samlande tanke. Och denna
får icke ligga utanför eller vara i strid med det största, bästa
och djupaste i hela det svenska folkets historiska lifserfarenhet.
Det program för nationell samling, som synes vidast af alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
