Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter år 1905.
339
föreslogs mig för en tid sedan af en liberal vän, som sade:
»Vi skola samla oss kring det, som är gemensamt för alla» —
och han tillade, för att starkt prononcera sin vidbjärtenhet: »för
dig och Hinke Bergegren.»
Något magert blir detta onekligen. Det blir ungefär det, som
Hinke och undertecknad hafva gemensamt med djuren på marken,
möjligen med undantag däraf, att vi tvåhändta varelser
tillfredsställa våra behof litet mera inomhus. Tar man till »det som
samlar» så vidsträckt, så blir det nog icke mycket af. Till
nationell samling räcker det inte långt. För den samlingen få vi
nog tillsvidare undvara både djuren på jorden och Hinke med
anhang — de torde inte ha lust att djupare reflektera på
saken.
Att sätta vårt samlande mål i ekonomiskt välstånd kan
aldrig vara det högsta, huru mycket än arbetet för främjande af
vårt folks materiella odling betyder. Med Amerika skola vi ändå
icke i det afseendet kunna täfla. För öfrigt: om den ekonomiska
lyftningen blott medför ökadt rusdrycksförbruk och ett
forcerande af det njutningslif, som står såsom tillvarons mål för
många, så äro vi föga hjälpta.
Valspråket är vanligen: vi skola samla oss kring kulturen
och dess uppgifter. Men skall det vara nationell samling, så
måste det väl gälla vår kultur. Och då måste jag ovillkorligen
uttrycka det så: vårt folks kristna kultur.
Men, huru går det då med samlingen? Detta, vårt folks kristna
kultur, kan aldrig bli ett endräktigt af alla eftersträfvadt mål. Det
skall aldrig mera kunna sägas som 1593: »Nu är Sverige blifvet
en man, och alla hafva vi en Gud».
Men när det ordet en gång i tiden sades, då var det visst
icke uttryck för ett faktum. Det var ett trosord, hvars
uppfyllelse icke vanns utan strid. Men genom striden blef det
sanning. Och den sanningen innebär vårt folks största
kraftutveckling i historien. Jag menar visst icke, att det nu skulle kunna
gå till samling utan genom strid. Ej heller menar jag, att vi
äro hjälpta genom en yttre återgång till något moment i det
förflutna. Historien upprepar sig icke på det sättet. Men skall
vårt folks lif falla utanför den linie, hvars knutpunkter
betecknas med namnen Kristus, Luther och Gustaf II Adolf och där
vi igenfinna de flesta af vårt folks främste män och de bästa i
Det nya Sverige. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
