Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
J. A. Eklund
stort, där kristendomen har en grundsats att häfda. Och —
hvar är detta icke fallet?
Men hela den djupgående, på alla områden oförnekliga
svängningen från ämbetsmannasamfundet till det
själfverk-samma folksamfundet måste ske äfven på kyrklig mark. Vårt
folks kristliga kultur måste medvetet och klart bli en
folkets egen sak. Människornas fostran måste hädanefter vida
mer än förr bli en deras själfuppfostran i samlif. Man måste
ner till botten i folket och vinna menige. Våra många
generaler hjälpa oss icke — för öfrigt: det har just icke uppstått
några generaler. — Det är vårt sätt att kyrkligt öfversatta tidens
demokratiska tankegång. Lyckas man blott väcka ansvarskänsla,
eller, såsom vi bruka kalla det: församlingsmedvetande, därute i
folkets breda lager, då blir det helt visst en jämförelsevis lätt
uppgift att finna nya sammanslutande former, så att till sist
vår svenska evangeliska kyrka kan stå där äfven till sin
organisation regenererad. — Vi veta intet bättre sätt att bidraga till
vårt folks väl än genom att planmässigt arbeta för en
pånyttfödelse af vår svenska folkkyrka.
Men vi veta ju, huru kyrkliga och religiösa frågor icke
samla utan söndra. Om man vill, att allt skall gå isär, då må
man gripa till »religionen». — Att påpeka detta torde för många
af dem, som tala om nationell samling, vara tillräckligt för att
motivera satsen: framför allt måste vi iakttaga religiös och
kyrklig neutralitet. Så fort man rör vid kristendom och kyrka, blir
det alltid strid. Och strid är motsatsen till samling.
Därpå skulle jag hafva lust att helt enkelt svara ett
paradoxalt: nej — strid och samling äro icke motsatser. Men jag
kan nöja mig med att svara ungefär så: det som alla kunna
enas om, det neutrala, det indifferenta, åstadkommer visserligen
icke strid. Men icke heller samling. Ty det åstadkommer: ingenting.
Eller rättare sagdt: det åsadkommer just vår gamla blacka
höger-vänster-moderat-liberal-konservativa karaktärslöshet. Det
åstadkommer bara den andliga försumpning, som redan finnes
och icke behöfver åstadkommas. Hela det där resonnemanget
om att undvika strid för att åstadkomma samling hör till
de pjollrigheter, som en tarflig lifsuppfattning medfört. Däri
ligger egentligen ett fullständigt förbiseende af all andlig
verklighets natur. Den andliga världens lif — jag förmodar, att natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
