Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Edward Ringborg
hamnarne, förenad med kostnad och tidsutdräkt; vidare torde
en stor del af de mellanhänder mellan köpare och säljare, som
för närvarande i allmänhet användas för de svenska
exportvarorna, vid direkt fraktförbindelse kunna i väsentlig mån
undvikas, och slutligen skulle de svenska märkena därmed ha
lättare att göra sig kända och efterfrågade.
Denna tidsvinst och kostnadsbesparing, detta undvikande af
mellanhänder för svensk export och denna annons och
efterfrågan för svenska varumärken anser statsutskottet nås genom
att till inköp af 4 ångare lämna statslån å kr. 2,000,000 och för
sagda ångares Suezkanalafgifter lämna subvention af högst kr.
370,000 per år. Bolagets utsedde verkställande direktör har vid
interview uppgifvit, att hvaije resa Sverige—Ostasien och retur
beräknas kräfva 5 månader, hvadan de förutsatta 4 ängarne
skulle erbjuda 10 expeditioner per år för svenskt exportgods till
Indien, Kina, Japan och Sibirien.
I statsutskottets motivering föreligger delvis samma
sammanblandning af merkantila och maritima synpunkter, som
utmärkte de inlägg, hvilka i riksdagsdebatten gjordes vid ärendets
behandling. Frågan om mellanhänderna, om huru svenska
märken skola göra sig kända och efterfrågade, uppgiften att
söka nya afsättningsmöjligheter, att komma ut på
världsmarknaden, att öka vår export och att draga fördel af det
nyvaknade Kinas företagsamhet o. s. v., äro alla spörsmål af
uteslutande merkantil innebörd, hvilka med våra dagars utvecklade
kommunikationer stå alldeles utom frågan om
transportmöjligheterna. Ty äfven om den svenska riksdagen ej sitter inne
med detaljkännedom om huru världshafven i våra dagar äro
omspunna med välordnade reguliära ångbåtsförbindelser, är det
säkerligen ingen — allra minst bland de i subventionsdebatten
uppträdande talarne —, som sväfvar i okunnighet om, att alla
transportmöjligheter för svenskt exportgods till jordklotets olika
delar förefinnas sedan åratal i samma utsträckning, som för
alla andra kulturländers, för den händelse man vill begagna sig
af transportväsendet så, som det genom förhållandenas makt
framvuxit och utvecklats under de senaste 50 åren.
Den enda rent maritima grunden för subvention till den
Svenska Ostasiatiska ångbåtslinjen är således önskan att
undvika den förmenade kostnaden och tidsutdräkten vid omlast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
