Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
375
vissa fall, dels genom en egen revisor kontrollera bolagets
förvaltning. Dessutom skall gifvetvis beslut om ändring i
bolagsordningen, om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet,
om försäljning af bolaget tillhörig fast egendom etc. ej vara
giltigt med mindre det blifvit af k. m:t godkändt.
Uppgörelsen innehåller vidare ett antal bestämmelser direkt
ämnade att tillgodose den svenska järnhandteringens intressen.
De viktigaste af dessa äro: att staten öfvertager äganderätten
till Mertainen, Ekströmsberg och ett par mindre gruffalt och
dispositionsrätten öfver Luossavara, med rätt till brytning
endast för förädling inom landet, men icke för export; att
bolaget förbinder sig att af sin malm i främsta rummet leverera till
svenska järnverk till priser, »som efter det vid köpet i
allmänhet gällande prisläge äro skäliga» ; att bolaget likaledes
förbinder sig att icke utöfver en viss redan kontrakterad kvantitet
exportera s. k. A-malm från Kiruna; att exporten från
Grängesberg skall inskränkas så, att den efter 1908 ej öfverstiger 650,000
tons ocli efter 1917 450,000 tons årligen.
Af dessa bestämmelser är emellertid den sista i själfva
verket fullkomligt värdelös. En begränsning af exporten från
Grängesbergsfältet sådan som den ifrågasatta torde nämligen
oberoende af statens inskridande bli nödvändig på grund af den
minskade tillgången och de ökade brytningssvårigheterna. Dessutom
måste man fråga sig, hvarför icke den skyldighet, som ålägges
Kirunabolaget, att i första rummet till gängse priser sälja till
svenska malmköpare, skall gälla äfven Grängesbergsbolaget. Här
föreligger en punkt i det framlagda förslaget, som riksdagen
bort ägna särskild uppmärksamhet. Detta så mycket mer som
en förädling af Grängesbergsmalm i stor skala inom landet, t. ex.
i Oxelösund, ingalunda torde ligga utanför de ekonomiska
möjligheternas område.
Punkten om A-malmen i Kiruna, som förelåg redan i
fjolårets förslag, innebär ju däremot alltid en viss garanti.
Detsamma gäller bestämmelsen om företrädesrätt till Kirunamalm
i allmänhet för svenska köpare. Genom fraktlindringar för malm
afsedd att förädlas inom landet, har ju dessutom staten alltid
möjlighet att sätta svenska järnverk i fördelaktigare läge än de
utländska. Den värdefullaste af de ofvan anförda
bestämmelserna är dock gifvetvis den första. Därigenom att staten själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
