Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Adrian Molin
Tv det synes alldeles uppenbart, att innan man ger sig till
med dessa och dylika undersökningar, skall man ha fullt klart
för sig, hvad man egentligen åsyftar med det storstilade
ban-bygget, som ju inte kan lefva på att bara vara storstiladt.
De nu företagna undersökningarna kunna aldrig lämna svar
på de centrala frågorna om banans hufvuduppgifter, och det
kan hända, att när de blifvit besvarade, kommer det att visa
sig, att en hel del undersökningar, som nu blifvit utförda, varit
skäligen öfverflödiga, att de svarat på frågor, som aldrig
behöft göras.
Hvad man torde vara allmänt ense om vis à vis
inlandsbanan är detta: mellan Sveg och den norrbottniska
mellanriks-banan måste byggas en järnväg redan af strategiska skäl — utan
den kan Norrland icke försvaras. Men söder om Sveg. Här
är redan under byggnad en centralt gående bana till Orsa, och
söder därom sker anslutningen till mellersta Sveriges
järnvägsnät utefter två linjer: Orsa—Mora—Vänern,
Orsa—Falun—Ludvika. Skall det alltså söder om Sveg byggas en ny statsbana,
kan den inte bli någon central inlandsbana utan snarare en
västlig gränsbana, afsedd att förse med kommunikationer de
härutinnan vanlottade västra gränstrakterna och därmed knyta
dessa, som i många fall äro att betrakta som norskt uppland,
fastare till Sverige och göra dem tillgängliga för svensk
affärsverksamhet.
Men det är ju väl bekant, att under det meningarna gå något
så när ihop rörande inlandsbanans del norr om Sveg, gå de på
det skarpaste i sär hvad beträffar den södra sträckningen.
Några vilja helt enkelt stanna i Sveg och låta Sveg—Orsa-,
Orsa—Mora—Vänern- och Bergslagsbanorna fungera som
inlandsbana, eventuellt inköpta af staten. Och de förklara, och
ge goda skäl för sin åsikt, att behofvet af kommunikationer i
gränstrakterna tillgodoses vida bättre med billiga bibanor från
de redan befintliga järnvägarna uppigenom dalgångarna än med
en dyrbar inlandsbana i sydvästlig riktning, slingrande sig i
svårframkomlig terräng uppe på åsarna och korsande floderna,
uppefter hvilka odlingen söker sin väg. Andra vilja fortsätta
inlandsbanan söder om Sveg i västlig riktning, men icke utefter
gränsen, utan så att den t. ex. i Kil kunde anknytas till
Bergslagsbanan. Andra slutligen, och icke de minst verksamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
