Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
381
kräfva den västligaste sträckningen, som skulle ge
gränsbygderna hvad de vilja utan prutningar.
Dessa olika uppfattningar uttrycka icke blott olika intressen^
utan äfven olika uppgifter för inlandsbanan. Och hvilken eller
hvilka af dessa, som banan skall fylla, det kan icke afgöras af
de nu pågående undersökningarna. Tvärtom borde naturligtvis
banans uppgifter vara fullt klara, och därmed dess utsträckning
och hufvudsträckning, innan t. ex. några definitiva
terrängundersökningar företagits. Ty hvartill tjäna väl alla de nu
företagna dyrbara undersökningarna för den södra delen af banan,
om man, när allt kommer omkring, beslutar sig för att stanna
med banan i Sveg?
Den utredning, som, hvad beträffar inlandsbanans södra del,
först och främst borde företagits, skulle gifvetvis ha afsett att
ge svar på den frågan: skall det öfver hufvud byggas en
gräns-bana i västra Sverige eller ett system af bibanor? Hvilket blir
effektivast och mest ekonomiskt? Man har nämligen full rätt
att utgå ifrån, alt gränstrakternas behof af kommunikationer*
måste tillgodoses och inte kan tillgodoses utan statens mellan*
komst. Men man har inte rätt att utan vidare utgå ifrån, att
längdbanan är vare sig den enda eller bästa lösningen. Det
synes, som skulle man på sistone ha kommit underfund med
den saken. Ty i den k. propositionen till årets riksdag talas
i förbigående om en utredning af möjligheterna att ersätta
längdbanan med bibanor, som emellertid »den korta tiden» icke
medgifvit att närmare utföra.
Hvad åter beträffar delen norr om Sveg, måste den, såsom
redan framhållits, byggas af strategiska skäl, därom äro alla
ense. Det har då legat nära till hands att också boija arbetet
på banan, där dess sträckning är minst omstridd. Så föreslog
k. m:t årets riksdag att boija det stora banbygget med linjen
Östersund—Ulriksfors som en första länk i inlandsbanan.
Men äfven om denna bandel voro nog meningarna delade,
och det yrkades, måhända icke utan fpg, på en grundligare
utredning. Man erinrade om talet att frakta norrbottnisk malm
öfver inlandsbanan till mellersta Sveriges järnverk och
eventuella anläggningar vid västkusten. Och man frågade: är detta
möjligt? I hvad mån kan inlandsbanan påräkna malmfrakter
som stöd för sin ekonomi? Dessa frågor äro icke besvarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
