Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De teoretiska grundtankarne i Ellen Kej\s »Lifslinjer» 397
befria sig samtidigt.» Så ser man huru monism, evolutionism
och vetenskap blir för Ellen Key ett och detsamma. Man kan
möjligen dra i tvifvel det berättigade att kalla den framställda
världsbilden monistisk och finna, att den snarare är pluralistisk.
I alla händelser svarar den väl mot den Häckelska monismen.
Endast i förbigående vill jag omnämna det orimliga i att tala
om tankar, känslor och viljeyttringar, hvilka skola »utifrån» te
sig som utsträckning. Begreppen inifrån och utifrån sakna
betydelse, annat än i rummet. För att nu något skall kunna ses
»inifrån» eller »utifrån» måste det vara i rummet, redan ha en
viss utsträckning. Menar man, att begreppen naturligtvis måste
åtminstone i det ena fallet tagas i någon öfverflyttad mening,
så är därmed intet vunnet, enär denna mening är totalt
omöjlig att fixera utan rumsanalogi. Det återstår endast den rena
negationen — det som icke ses utifrån.
Men är nu verkligen denna världsbild vetenskapen — eller
ens mera blygsamt naturvetenskap? Nej, det är en naiv metafysik,
ty det oändliga rummet och den oändliga tiden, de oändligt många
kraftcentra med deras inre och yttre tillstånd, natur och ande äro
här behandlade såsom verkligheter. Mekanismens begrepp och
arbetsmedel ha hypostaserats. Detta är möjligt blott, när man
icke känner eller helt negligerar den logiska betydelsen af den
moderna naturvetenskapens begreppsbildning. En logisk och
kunskapsteoretisk utredning, som ju alltid är svårbegriplig, antar
jag mig kunna förbigå, så mycket hellre som Ellen Key
förmodligen i den blott skulle se »idealism». Då emellertid
fröken Key så förtröstansfullt säger sig omtala, hvad
»vetenskapen» antar, är det af ett visst intresse att höra, huru en af
den nutida vetenskapens stormän, Henri Poincaré, yttrar sig.
»Framför allt måste vi beakta, att hvarje generalisering till en
viss grad förutsätter tron på naturens enhet och enkelhet.–
Hvarje generalisering är en hypotes, hypotesen tillkommer en
nödvändig roll, som ingen har att bestrida. Men den måste
alltid så snart som möjligt och så ofta som möjligt underkastas
verifikation.–Och existerar verkligen ætern? Man vet icke,
hvarifrån tron på ætern stammar.–För att undgå
upphäfvande af mekanikens lagar, ha vi uppfunnit ætern.–Så
äro hvarken det absoluta rummet eller den absoluta tiden eller
ens geometrien förutsättningar, som äro nödvändiga för meka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
