Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Axel Lager wäl 1
niken; alla dessa ting existerade icke fore mekaniken, såsom,
logiskt sedt, det franska språket icke existerade före de
sanningar, som man uttrycker på detta språk.» Man måste medge,
att detta låter på helt annat sätt, och då man måste erkänna
Poincarés rätt att tolka åtminstone den matematiska
naturvetenskapens ståndpunkt, stå Ellen Keys själfsäkra påståenden i
egendomlig dager. Det finnes emellertid ingen vetenskap alls,
som ger oss verkligheten, utan utgångspunkten ligger i
verkligheten, som förklaras genom ombildning enligt vissa regler.
»Väsendet» är ingen verklighet utan är ett teleologiskt begrepp och
växlar enligt de mål och intressen, den tänkande människan
ställer sig. Endast för monismen och annan metafysik
sammanfaller väsendet med verkligheten. — Därför är det alls icke
så, att »naturvetenskapen gifvit världen en tanke —
utvecklingstanken — mot hvilken antropomorfismen intet mäktat», ty
såväl naturvetenskap som »naturen» själf äro antropomorfismer,
men visserligen i hög grad värdefulla sådana. Af helt annan art
och annat värde är däremot den antropomorfistiska omvandling
af descendensteorien, som Ellen Key företagit. Och så visar hon på
sitt sätt, huru litet naturvetenskap skyddar mot antropomorfismen.
Det är emellertid knappast Ellen Keys mening att ge en
objektiv framställning af descendensteorien, utan afsikten är att
med densamma stödja monismen eller evolutionismen. Detta
är anledningen till, att teorien får några små tillägg och
jämkningar, genom hvilka den skall kunna fylla sin tjänst. Ellen
Keys värdefullaste metod består i att enligt den lifstroendes
princip låta alla motsättningar drunkna i enhetskänslan.
Därför kunna begreppen descendensteori, darwinism, evolutionism
och monism användas i behaglig omväxling. Om författarinnan
samtidigt gjort allvar af den sunda regeln: »Den lifstroende
undviker helst på lifsåskådningens område sådana ord som
sant och osant, högt och lågt», då hade man kunnat roa sig
med att betrakta den brokiga väfnad hon spunnit. Men hon
gör anspråk på att säga sanning och förnekar frankt riktigheten
af motsatta meningar. Däraf följer för läsaren ett starkt obehag
vid denna teoretiska hållningslöshet. Ser man litet närmare
till, huru evolutionismen begrundas, finner man först, att
evolutionen helt enkelt förklaras vara ett »orubbligt sakförhållande».
Det hade varit skäl i, att fröken Key erinrat sig sin mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
