Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De teoretiska grundtankarne i Ellen Kej\s »Lifslinjer»
401
samma med bortseende från alla värden. Där värden uppställas
och individer som individer betraktas, där hvarken kan eller
vill naturvetenskapen afgöra något. Därför kan det mycket väl
hända, att lifstron har ett inre berättigande och att detta kan
styrkas med andra begreppsbildningar. Vi skola alltså se till,
hvilket innehåll den nya religionen har.
Såvidt den evolutionistiska mystiken låter sig i ord uttrycka,
säger den oss, att Gud är opersonlig och ter sig som oändlig,
enhetlig rörelse i ständig utveckling. Det djupaste i religionen är
känslan af människans enhet med Gud och Guds enhet med
människan, af allas enhet med enhvar och enhvars enhet med allt.
»För den lära, som hvarken ser anden som materia eller materien
som ande, utan båda som ett tredje, ter sig lifvet såsom en
förbindelse af rörelser och rörelsen såsom lyckokänsla.» Denna »lyriska
panteism» är visserligen i sitt djup alldeles obegriplig, men så
mycket kan man dock med visshet finna, att rörelse, allt lifs
enhet och lycka skola vara grundbegreppen och grundvärdena.
Ehuru man fått höra, att den lifstroende »vet, att ju fullare
enhetskänslan stiger inom honom själf, dess vissare drunkna i den
alla motsättningar», så blir man dock förbluffad öfver hvad allt,
som skall drunkna i denna enhetskänsla. Eller rättare borde
man väl säga, huru trots af all enhet, vid behof motsatser och
differenser äro till hands. Så är å ena sidan vissheten om
lifvets värde och släktets värde det centrala, men å andra sidan
har dock icke allt lif samma värde. Människans lif är det
värdefullaste. Och »lifstrons viktigaste bud är att efterforska,
huru lefvande värden, människovärden skola frambringas.
Människovärdet har, i alldeles ny och fördjupad mening, blifvit
lifs-värdet». — Nog är det nytt och förvånande, huru inom
monis-men plötsligt människan får detta egendomliga värde, ja, blir
det egentliga lifsvärdet. Och ändå skall ju enligt Ellen Key
evolutionismen på allvar ha gjort slut på antropomorfismen! Menar
man, att människan dock skulle kunna betraktas monistiskt
och naturalistiskt såsom hvaije organismart, så tas man ur
den villfarelsen af författarinnan själf, ty det är icke fråga om
människan i allmänhet utan om kulturmänniskan, ja, om Goethe,
ty han är idealet. Han är, »emedan han förenade det ypperst
manliga med det ypperst kvinnliga och ypperst barnsliga,
framför någon annan människan. Han blef lifstrons grundare genom
Det nya Sverige. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
