Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Axel Lager wäl 1
såväl den matematiska rationalismen som den mystiska
Guds-hängifvenheten såsom betydelselösa tillfälligheter — om den
förra säges det uttryckligen — men det är just genom deras
kombination, som Spinozas monism och panteism skiljer sig
från all annan. Vi kunna emellertid ej här inlåta oss på någon
Spinoza-kritik utan måste vända oss till Ellen Keys egen etik.
Gentemot glädjeskygg asketism, fariseisk själftillräcklighet
och den lika hårda som ytliga moral, hvilken låter det etiska
lifvet uppgå i en summa »plikter» är Ellen Keys vältaliga
predikan synnerlig välbehöflig och värdefull. Men när predikan
öfvergår i teoretisk tolkning och begrundning, blir den icke fullt
så värdefull. Mot hvarandra sättas då den gamla »pliktmoralen»
och den nya evolutionistiska lyckomoralen. Ellen Key
negligerar vid begrundningen af sin etik den kritiska filosofiens
behandling af moralproblemen — om hon än i annat
sammanhang visar sig äga en viss uppskattning af den betydelse Kant
har inom etiken, hvarvid dock alltid den afgörande punkten
förfelas. — »Lifslinjernas» försök till evolutionistisk grundläggning
af lyckomoralen är blott en ytterligare exemplifiering af, huru
fåfänga de naturalistiska ansträngningarne äro inom etiken.
Redan i den allmänna grundsatsen, att lyckan är människans
första plikt, den för hvarje lefvande varelse oafvisliga, ligger en
af naturalismen alstrad orimlighet, dold af den tvetydiga
formen. Plikt är uttryck för det, som bör ske, aldrig för det, som
alltid och öfverallt sker. Plikt innebär ett alternativt förhållande,
ett kritiskt afgörande enligt en norm. Naturalismen söker gifva
ett innehåll åt den rena pliktformen genom att- uppställa det
förutsatta, »oafvisliga» lyckosträfvandet som grundplikt Den
kan synas oafvislig ur synpunkt af alla organismers
gemensamma sträfvan efter lycka. Men plikt är det, som kan afvisas,
äfven om den aldrig bör afvisas. Att Ellen Key lika litet som
någon annan kan lösa naturalismens moralproblem, som består
i att uppvisa och begrunda plikterna såsom species af den
generella lyckoplikten, det framgår med tillräcklig tydlighet.
Förutsättningen skulle vara, att man verkligen kunde med den
principen skilja mellan moraliska och omoraliska handlingar.
Huru går det? Författarinnan opponerar sig mot, att
lyckomoralisterna betecknas såsom några jordkrypare, hvilka söka
»djurisk lust», och hon har ringa sympati och erkännande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
