Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hepresentationsproblemet
451
framträda i kulturstadiet först och främst som en tvåfald: som
en rättslig personlighet, en kulturell organisation, en enhet på
grundval af medborgerlig tradition och gemensamma offentliga
uppgifter — och som en fysisk personlighet, en naturlig
organism, en enhet på grundval af medfödda lika karaktärsdrag och
fallenheter. Ur den förstnämnda synpunkten kalla vi folket för
stat, ur den senare för nation. Vi börja nu vinna fast mark
för vår undersökning. Frågorna uppställa sig i sin rätta
ordning och med öfverskådlig begränsning.
Den första frågan är: skall riksdagen representera staten? Svaret
härpå är ett själfklart och allmänt nej. Ett bejakande leder
oss rätt in i det republikanska idealet; men vår undersökning
förutsätter från böljan ett monarkiskt statsskick. Och i
monarkierna är det gifvetvis monarken, som speciellt representerar staten.
Det är gifvetvis icke uteslutet, att riksdagen tar befattning med
statsuppgifter och statsviljans bestämmande — i praktiken är
detta en oundgänglig regel — men det kan icke bli allvarligt
tal om, att riksdagen skulle i själfva staten se sin principal och
grundvalen för sin ställning.
Djupare sedt är ett jakande svar på denna första fråga
principiellt omöjligt på grund af riksdagens efemära karaktär.
Staten är folket i dess historiska sammanhang genom tiderna;
konungen med sin lifstidsfunktion och sin ärftliga krona kan
uppbära denna kontinuitetsidé så långt det öfverhufvud ärmöiligt;
riksdagen, med sin kortlifvade besättning under makten af de
periodiskt återkommande valen, kan principiellt icke representera
stort mera ån det närvarande ögonblicket.
Men om riksdagen sålunda icke representerar staten, så är
det väl själfklart att den äger att representera nationen? Detta
är också utan allt tvifvel det allmänna svaret. 1 öfver hundra
år har Europa i teorien identifierat riksdag och
nationalrepresentation. I vårt land introducerades namnet officiellt genom ett
betänkande af konstitutionsutskottet 1810. Vi igenkänna
slagordet, den obetviflade dogmen, hvars blotta vidrörande anses
som ett brott — eller det som är värre än ett brott.
Och dock rör sig utvecklingen och låter icke ens så
själf-klara »sanningar» och så gamla märken stå. De tåla icke ljuset
och vindfläkten från en modern kritik. Teorien om nationen
som riksdagens rätta principal är grundfalsk. Den är intet
Det nya Sverige. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
