Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 Hjalmar Haralds
så, om man får Iro på tillvaron af hans utsago, att hade
konungen icke gått till Tyskland, skulle herraväldet i Norden fallit
honom till. Och dock kanske just dessa realpolitiska planer
för oss sena tiders barn te sig ännu öfverspändare än striden
för religionen. Vår tid, då den svenska politiken icke lär fa
lof att ställa sig stora mål i den yttre politiken, har svårt att
förstå den politik, som sökte mota ryssen på andra sidan
Östersjön och drömde om Vladimir Monomachs krona at Sverige*
konung eller hans broder.
Mot denna politik står dels en moralisk invändning, grundad
på vår tids nationalitetsidé, som icke kan uthärda den tanken,
att vi skulle ha »utestängt Ryssland från Östersjön», och t. o. ni.
kan ha vissa samvetsskrupler gent emot östersjöprovinsernas
»nationella rätt».
Dessa skrupler vill jag besvara med frågan, om det af Peter
den store med tillhjälp af västerländsk byråkrati på
administrationens och vetenskapens område civiliserade Ryssland verkligen
har något sådant värde för mänskligheten och för sig själft, sina
egna olyckliga folk, att det skulle varit någon försyndelse mot
kulturen att hindra dess tillkomst. Månne icke ett svenskt välde
i Ryssland likt det brittiska öfver Indiens folk, kulturellt långt
högre stående än slaverna, skulle varit minst lika lyckligt for
ryssarne själfva?
Med denna bild är i viss mån äfven den nästa
invändningen mot öslersjöpolitiken, dess omöjlighet i längden för
Sveriges svaga krafter, besvarad. Dessa krafter voro ej svagare än
lörd Clives och Warren Hastings’ i Indien, hvilka ingalunda
voro lika med Englands. Vidare må det svaras, att den
svenska politiken mot Ryssland icke bör tänkas som en i det
oändliga uttänjd strid. Man gör slut på en strid genom att måtta
några afgörande slag, som ge utvecklingen den riktning man
önskar. Sådan var Karl XII:s polititik, som dömts emedan den
misslyckats. Men denna politik kunde ha lyckats, det vare sagdt
till dess försvar. Harald Hjärne, den af våra nu lefvande
historiker, som bäst förstår vår storhetstid, emedan han har mest af
dess anda i sig, har en gång påpekat, huru Fredrik den stores
minne kunnat blifva lika äfventyrligt som Karl XII:s, om han
ryckts bort ifrån ofullbordadt värf efter ett af sina nederlag.
Och dock häfdade han Schlesien och Preussens stormaktsställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
