Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolfs Sverige och vårt
479
ning äfven på längden mot en koalition långt fruktansvärdare
iin den, för hvilken vår storhet föll — emedan ideella förrädare
förde hem armén midt under brinnande krig för att laga om
författningen i stället för att göra sin plikt mot fienden.
På liknande sätt förhåller det sig med Gustaf Adolfs tyska
stormaktsställning. Det är nu klart, att han tänkte sig
afslutningen af sitt verk i form af en protestanternas organisation
under svenske konungens hegemoni, ungefär ett nordtyskt
förbund, sådant Bismarck sedermera grundade det, men med
Sverige och östersjöväldet. Sen dess ha i det stora hela
förebråelserna mot Gustaf Adolf såsom Tyska Rikets förstörare
tystnat på alla icke ultramontana håll. Man inser, att på
denna väg skulle tyska enheten på protestantisk grund ha
förverkligats. Men vid sidan af denna plan, protestantismens
»assekuration», hade Sverige en annan, sin egen »satisfaktion».
Konungens död afbröt den förra och tillstadde i stort sedt
endast den senare. Därför kom Sverige att halft om halft stå
som en hatad främling på tysk jord. Hade Gustaf Adolfs plan
hunnit förverkligas — om kunna är intet tvifvel, då det endast
gällde att varaktigt trygga hvad som redan i det väsentliga var
vunnet genom Sveriges maktställning bland dess tyska
bundsförvanter *— då hade Sverige stått som Tysklands enare*och
ledare i stället för dess inkräktare. Frankrikes intrång på tysk
jord, som i Gustaf Adolf under hela hans lifstid hade en afgjord
motståndare, skulle aldrig ha skett, och Europa hade fått se en
germansk-protestantisk-baltisk stormakt minst lika stark som
nutidens preussisk-tyska rike. Månne icke detta skulle
inneburit en fullbordan af de tyska drömmame väl så värdefull som
Bismarcks Tyska Rike, eftersom Gustaf Adolfs nordtyska förbund
väl näppeligen hade fått mindre makt att attrahera Sydtyskland
ün det förra.
Än mer, skulle icke denna germanska sammanslutning varit
i stånd att på allvar »utföra en kulturmission» i Ryssland, utan
att som under nuvarande förhållanden kulturen komme att
uppslukas af barbariet. Och kunde icke detta sätt att föra
fram slaverna i världshistorien varit väl så tillfredsställande, som
barbaren Peter Alexievitschs verk.
Detta är möjligheter allenast, och dem, har det ända till leda
upprepats, skall historien ej syssla méd. Jo, just möjligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
