Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges k}*rka
37
Jag skall icke stanna vid den kontinuitet med det gångna,
som utmärkte reformationen i Sverige mer än annorstädes, utom i
England, och som låter vår kyrka känna vår medeltids stora
fromma såsom sina, på ett sätt som saknar motsvarighet i de flesta
reformationskyrkor. Ärkebiskopen i Uppsala håller ännu i handen
den kräkla, medeltidsprelaterna buro. Jag ångrar mig
efteråt, att jag så litet motsvarade en engelsk kollegas ofta
uttryckta, varma känsla för vår kyrka, därför att hon äger den
apostoliska successionen. Den är ju endast en symbol, men
såsom sådan värdefull, for sammanhang med gångna släkten. —
Reellare ting borde för öfrigt göra vår kyrka angelägen att
ändtligen mottaga den hand, som The Church of England mer än en
gång af denna anledning, förgäfves, utsträckt till oss.
Viktigare är den nya impuls till kunskap, som
reformationen innebar. Till läskunnighet för att menige man skulle kunna
läsa bibeln; till lärdom hos prästerna. Den medeltida
respekten för lärdomen fick ny väckelse och fördes in på mer
fruktbringande banor, framför allt på bibelstudiet. Den har hållit sig
hos vårt lutherska prästerskap. Har någon på de omöjligaste
ställen hittat en gammal latinsk lunta, med ursprung från ett
prästbibliotek, och tänkt på de trägna prästögonen, som
sträf-vat igenom den, och i sin aflägsna bygd därute känt sig höra
till vetandets och tänkandets stora republik? Nu för tiden har
man knappast tid till studier. Den gamla människans tröghet
har funnits i alla tider. Nu är det ju en välsignad sak, att
prästerskapet kommit folket genom de demokratiska
fromhetsrö-relserna närmare, än hvad fallet var med åtskilliga af de gamla
lärda prästerna. Men det ena goda förskjuter ej det andra.
I vissa kretsar gör teologisk lärdom eller studiehåg — annan
lärdom är mindre farlig — en präst misstänkt, alldeles liksom hos de
ultramontana katolikerna. På sin höjd kunna studieintresse
och andligt arbete, andlig ansträngning, tolereras af den fromma,
kanske mycket rörliga, andliga lättjan. Man vill pruta på
krafven på prästerskapets kunskaper, och det i denna tid, då de
nya folkrörelserna, som synas eller äro så nedrifvande och
oakt-samma och respektlösa mot det som stödt och helgat lifvet,
dock ha en enda stor respekt, en vördnad, nämligen vördnaden
for kunskaper, för vetenskap och forskning. Prästen skall vara
fackman, han skall känna till religionens värld, först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
