Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges k}*rka
43
och häfdvunnen kyrklig ordning, och kyrkomurar, ifall intet lif
rör sig där, ingen längtan, ingen hjärtats bön, ingen
barmhärtighetens och helighetens nitälskan? Vi förstå väl de fromma
sinnen, som åter och åter rest sig med bröstet öfverfullt af
sådan klagan och som fördenskull trott kyrkan endast om död.
I den kyrkliga ordningens namn ha de ofta behandlats
orist och illa. Ännu lefva i Dalarna män, som sattes på
vatten och bröd i Falu länsfängelse för att de med sina vänner
gått oskriftade till nattvarden och hållit enskild andakt på
gudstjänsttid. — Det hör till saken, att vissa af dem för
fångelsets skull blifvit nästan lika anspråksfulla som den gamla
kyrkans confessores. — Sådana varma, stundom strängt
kyrkliga, men ofta mer eller mindre oklara och mot kyrkans
ordning och renlärighet misstänksamma fromhetsriktningar och
väckelser ha strömmat fram hos oss, förr med impulser från
Tyskland, senare från England och Amerika, ofta ha de sprungit
fram härhemma ur bibelns läsning, ur lifvets skickelser, kanske
därför att en uf lät så hemskt i berget, som den strängt
kyrklige Jakob Morin i Norrala berättar. Kyrkan har gärna
uppträdt som styfmor till sådana barn. Ändå ha de kommit med
nytt, ungt lif, som begärde kärleksfull vård. Lif är det kyrkan
behöfver. Är lifvet intet, så är allt intet. Ur sådana föraktade
kretsar af pietism och läseri har bland annat missionens
världshistoriska, nu snart äfven hos oss allmännare uppskattade
gärning framvuxit. De ha kommit med nya sånger, en del
hedniskt jämmerliga, en del, som blifvit folket kära. Det sker
en ständig sållningsprocess, som kvarlämnar det bästa. Vi
behöfva ej sörja öfver, att vårt folklynne är det mottagligaste i
Europa. Det är lönlöst att vilja utestänga. Låt oss i stället
se till, att vi ändå förbli oss själfva. Det har af kyrkan varit
oförsvarligt att vilja förkväfva. En statskyrka är tyvärr —
hvaije organisation af religionen har sina nackdelar — sådan,
att man icke hos alla dess tjänare kan räkna på andlig
elektrisk kraft. Men hvad man kan fordra är, att dess tjänare uppskatta
och tillvarataga den, hvarhälst den uppträder, och veta att såsom
kloka och duktiga ingeniörer leda den till lifvets varaktiga främjan.
Kanske var man rädd för det vida rummet under
kyrkohvalf-ven, rädd för att värmen där skulle försvinna. Jag menar, att
kyrkan borde förstå äfven detta — och äga tålamod att vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
