Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Nathan Söderblom
var icke häijadt till rötterna. Stilla sinnen höra kyrkklockornas
maning och bedja med dem:
Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att högre akta dygd än gull
och rädas mer för sj*nd än nöd!
Efter tankens bannlysning eller fastkörning i sekteriska
tvistepunkter behö]fver folket rätt och frimodighet att tanka, och
tänka fritt ut om bibel och lif och kristendom! Visa fram den
bortglömda psalmboken! Må prästen lämna den
orakelmässiga fromma säkerheten, där den icke är den personliga
utrustningens särmärke, och visa sig själf såsom en sökande själ, liksom
Paulus och de stora kristna varit trots sin omistliga visshet!
Det behöfs, där tiden är kommen, endast förtroendefull impuls
och handledning, för att kyrkan skall blifva kär igen.
Det ligger i den lutherska, här speciellt den svenska
kristendomens eget väsen, att den icke har på samma sätt som
katolicismen — i sin mån., gäller det äfven pietismen, som dock
är en blandningsform — eller som hugenottisk och som puritansk
fromhet utbildat en fast typ. Det kan se fattigt och oklart
ut bredvid dessa lätt igenkända, smidiga eller ståtligt rätliniga
människoutformningar. Men det beror på rikedomen. Ty —
inom de två behärskande momenten i all kristen odling, Kristus
och den profetiskt kristna gudstron, — ha vi såsom vår
reformationskyrkas särskilda kännetecken funnit det evangeliska
frihetsidealet. I dess tecken stå de ock i sina lif, i sin fromhets
uttryck i sånger och skrifter, hvad de alla heta, Olaus Petri,
Gustaf Adolf, Olof Rudbeck, Spegel, Svedberg, Rydelius — äfven
Svedenborg visar i lifsidealet tydligt sin härstamning —
Lagerbring, Linné; Wallin och Geijer och deras samtida, längst i
söder den store organisatorn af kyrklig folkfromhet, Schartau,
längst i norr Læstadius, prydd med franska hederslegionen på
sin grå vadmalsrock för vetenskaplig förtjänst, men märkligare för
att han skrämde lapparna ifrån brännvinet, i stället fyllande deras
sinnen med en andlig yrsels berusning — och Peter Wieselgren;
Vikner, Rydberg, Fehr. I stoltheten att tillhöra dessas kyrka få
vi med oss äfven dem, som enligt sin psykologi skulle i
samtiden ha bannlyst mer än en af dem, men nu enligt tidens gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
