Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Nathan Söderblom
arbetets praktiska anordning och utförande, arbetare, som på
sådana grunder äro för kyrkan af det högsta värde, men som
samtidigt tyckas alldeles sakna intresset för teoretisk klarhet i det
religiösa och därmed för allt hvad studium och teologi heter.
Det hör till olikheten i de mänskliga anlagen. Och ingen bör
klandras för det som är hans personliga egenart, ingen kan
tvingas till håg för sådant, som ligger utom hans egentliga sfär.
Men hvad man utan tvekan har rätt att kräfva af hvaije
kyrkans tjänare, det är respekt för ärligt andligt arbete, visserligen
icke kritiklöshet inför teologiens resultat eller forskningens gängse
meningar, men aktning för teologi och forskning.
Den unge menar, att prästen i de sociala motsatserna är till för
alla, för de svagares räkning lika väl som för de maktägande. Men
han finner att månhet om prästens okvalda själfständighet och
medborgerliga rätt är ett kätteri. Och barmhärtighetens och
rättfärdig-hetens brinnande nitälskan inför de sociala orimligheterna och
nöden är att göra sig till. I stället skulle kyrkan vara tacksam
för verklig social nitälskan — liksom för all teoretisk nitälskan
— hos sitt prästerskap. Tamheten är ingen dygd. Allraminst
skulle kyrkan taga någon som hälst hänsyn till de »kyrkovänner»,
som tycka att religionen är bra för folkets skull. Social förbättring
är lika litet som teoretisk klarhet kyrkans hufvudsak. Och vår
bekännelse förbjuder identifikation med ett socialt eller politiskt
program — hur ledsamt politiskt uniformt prästerskapet än tett sig.
Men däri ligger äfven, att intet socialt program såsom sådant är
uteslutet. Vår kyrka har förutsättningarna för samma fria
betraktelse som de engelska biskopar, hvilka ingalunda kunnat
förmås alt inskrida mot den socialistiska, den kristligt sociala
rörelsen mycket gramse, ligan af högkyrkliga präster, som
predika ren socialism — med stöd ur Marx och kyrkofäderna!
Skulle man välja emellan social folkledare och byråkrat, så
kläder den förra dräkten bättre en kyrkans tjänare. Ingendera är
hans egen. Men saknas känslan för de arbetande och betungade
i lifvets skilda villkor, göres intet allvar af broderstanken och
får ej rättfardighetens udd drabba utan mannamån, blir det en
vrångbild af kristen kyrkotjänst.
Kyrkan är icke en asyl för dem, som rädas för tiden och
ungdomen. Hon har, i så många själfgjorda målsmäns mun,
vant sig att fördöma. Har hon glömt sitt eget, högre ämbete:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
