Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges kyrka
107
att välsigna? Välsigna det som sträfvar mot en högre
mänsklighet, välsigna det opröfvade unga, som växer mot solen,
välsigna det med något af den stora, i sanning orimliga förtröstan,
hvarmed hon bär fram de små barnen — deras möjligheter,
deras ovissa öden — i dopet till Gud.
Afskräckande verka kanske på vissa naturer de alltför stora
predikoplikterna, men ännu mera alla dessa extra åligganden,
som äro lassade på svenska kyrkans prästerskap. Betyder det
för staten mycket dryga nya kostnader, är det dock nödvändigt att
här så småningom inträder befrielse. Befrielse från det
civilregi-strerande skrifgöra, som i större församlingar slukar all tid.
Befrielse, såvidt som det redan går för sig utan skada för folkskolan,
från en del skolgöromål. Det finns trakter, där möjligheten till
annan ordförande än prästen skulle betyda reträtt i den strid, som
endast han i sin ämbetsställning och i sin ständiga närvaro på orten
kunnat med framgång föra för skolan. Det finns naturligtvis
andra exempel på dåliga skolrådsordförande. Och det finns
många kommuner, där nu utan olägenhet eller med fördel
prästens åliggande kan läggas i andra händer. I mycket stora
församlingar tar det nästan sin man att vara skolrådsordförande,
om han är det med själ och hjärta. För kyrkan är det
nödvändigt att, så långt det kan utan olägenhet ske, befrias från
dessa extra onera för att kunna helt ägna sig åt sina religiösa
uppgifter.1 Efteråt skall man allmännare se och uppskatta,
hvad prästerna haft att göra och uträttat för skolan. En rim-
1 Jag hänvisar till min artikel i St. Dagblads söndagsnummer 19 febr. 1905.
Prästen skall vara allas tjänare, ja, visserligen i det religiösa. Men hos oss
betraktas statskyrkoprästen af alla slags myndigheter, frän länsman till
statistiska centralbyrån, de ordinarie kyrkomyndiglieterna oräknade, såsom deras
handtlangare. Hvad skolan angår, liar prästen till dess bästa, men knappast
till sitt eget, en ofta mycket svår, tidsödande och otacksam mellanställning
mellan församlingen och skolan med dess lärare. Till på köpet får han af
vissa »upplysningens» organ, från hvilka jag uttryckligen särskiljer de
insiktsfulla bland våra folkskollärare, oupphörligt veta, att denna hans iöga
afundsvärda ställning, där den själfskrifne skolrådsordförandens intresse och auktoritet
gifvit åt vårf folkskoleväsen en utveckling som det eljes icke skulle haft, och
detta utan extra kostnad för det allmänna, är ett permanent klerikalt
öfvergrepp. Prästerskapet bör icke få ännu en ny öfverhet i form af en
centralstyrelse för folkskoleväsendet. Inrättas en sådan — hvilket blir nödigt om ej
domkapitlen apteras för ändamålet, hvilket vore det bästa — eller komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
