Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Östersjöväldet
vaga utvecklingsmöjlighet mot utvecklingsmöjlighet. Naturligtvis
ha beati possidentes samma rått att vädja till samma instans.
Här är en antinomi, något oförnuftigt för mänskligt förnuft,
men de som handla efter denna historiska järnlag ha ingen
skuld. Ansvaret stannar hos en annan, som kan bära herrar
fredsvänners ogillande, då han för mänskligheten fram på vägar,
som för dem äro hisnesamma.
England år ännu den i kampen öfverlägsne. Dess flotta
behärskar hafvet, och Tyskland har hittills legat hopplöst efter i
kapprustningen, men en sådan är icke behaglig eller ens i
längden hållbar för en nation, där hvar och en från lorden till
tradesunionisten håller så högt på sin »standard of life».
England är icke häller osårbart. Dess öläge har gifvit det ett
starkt försprång i utvecklingen, emedan det låtit det fullborda sin
geografiska samling på kortare tid och för billigare pris än
kontinentens stater. Men England har dock bland sina konungars
rad the Conqueror och England är medvetet därom. Armadan
utgick från Tejo, Napoleons landstigningshär låg vid Boulogne,
Irland har invaderats och Englands besegrare kan en gång utgå
från Wilhelmshaven eller från Vliessingen eller Antwerpen, eller
hvarför icke längre norrifrån.
England har sedan länge inrättat sig därefter. Portugal är
med nominell frihet realiter dess vasall.
Hör hvad »Old Pam», Lörd Palmerston, själfva
inkarnationen af denna politik, säger om Portugal i bref till sin
premier-minister Lörd John Russel i augusti 1847, då Portugals
förhållanden voro aktuella genom en elakartad resning mot
drottning Maria Gloria, som satte hennes tron i fara och äfven
bragte Portugals förening med Spanien på dagordningen.
Den britiske utrikesstatssekreleraren afvisar denna senare
eventualitet först och främst såsom öfverflödig. »It may be said
that if Spain is not now by itself a great free state forming a
counterpoise to France, and securing by that means Belgium
and the Rhenish provinces, it is not because Spain is not large
enough in territory, population and natural resources»–-
»neither can it be said that by such incorporation Spain would
be freed from controlling dangers in her rear, which prevent
lier from facing France boldly, because as long as Portugal is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
