Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Östersjöväldet
Korea. Ryssland kunde i östern endast hejdas af en
militärmakt, som tillika var landmakt af rang och likadant torde
förhållandet vara i väster.
Den landmakt vi kunna räkna med är Tyskland, som genom
sin landgräns mot Ryssland har långt solidare intressegemenskap
med oss. Men Tysklands intresse för Sveriges försvar
förutsätter, att vi i första hand försvara oss själfva.1 En annan
möjlighet för tysk politik att räkna med, visserligen ur både
materiell och ideell* synpunkt sämre, vore en tysk ockupation
af södra Sverige (med en flottstation på Gottland som förpost
för den tyska Östersjökusten), såsom ersättning för att
Ryssland öfver Sveriges lik finge fri väg till öppna norska hamnar.
Tyskland kan bli starkt frestadt att acceptera en dylik lösning.
En rysk diversion mot England i Indien eller en uteblifven rysk
diversion i det mot Frankrike kämpande Tyska rikets rygg kan
vara något, som af den tyska politiken vid tillfälle knappast
kunde betalas högt nog.
Härmed vare icke sagdt, att stödet af det tyska intresset
vid Östersjön är värdelöst gentemot Rysslands expansion. Så
är naturligtvis lika litet fallet som med det engelska, men bägge
förutsätta, att Sverige skall vara starkt. Detta dels ur synpunkten
att icke nödga dessa makter att ordna för sig utan hänsyn till
våra intressen, dels ur den synpunkten att äfven vänner, som
icke ha något intresse riktadt mot vårt svenska områdes integritet,
kunna bli farliga för vårt nationella oberoende. Det tyska tryck,
som vi erfarit t. ex. i malmfrågan, år härför bevis nog, och om
den britiska finkänsligheten är ofvan taladt.
Det rätta förhållandet till våra möjliga bundsförvandter kan
endast vinnas genom att vi äro beredda att i nödfall stå för
oss själfva. Så kan vår utrikespolitik välja och förkasta och
kan därigenom draga största möjliga nytta af erbjuden hjälp.
Men i så fall måste vi också våga risken att stå ensamma;
eljest kunna vi ju genom denna risk drifvas till hvad som hälst.
Innebär denna risk någon öfverväldigande fara?
Härpå kan man på goda grunder svara ett blankt nej. Sveri-
1 Sedan detta skrefs, har det fått en nästan ordagrann bekräftelse i Deutsche
Tageszeitungs kärfva svar på en svensk vädjan af det hjärtnupna slaget.
* Att denna icke fär underskattas ens i Bismarcks Tyska rike, därom
vittnar icke bara ett sådant fenomen som fjolårets Gustaf Adolfs-festligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
