Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandringen till Norge från Värmland och Dal
237
betydelselösheten af hithörande fakta. Sveriges barn och Sveriges
bygder få nog hafva sitt »namn och rykte» i världen
gemensamt, äfven om våra öfversåtar i s. k. kultur aldrig tro det.
Ser man på resultatet af beröringen mellan de båda
nationerna, finner man tydliga bevis därpå, att Norge i den gångna
generationen varit den kraftiga, själfmedvetna, »psykologiskt
eröf-rande» nationen; Sverige den slappa, själfTöraktande,
tillbaka-vikande. Norges vinst på svensk mark har icke blott varit en
vinst af arbetande muskler — den har inneburit en eröfring på
sinnelagets och själslifvets område. Om Norge helt enkelt trott,
alt vi en dag skulle acceptera alla dess idéer — »utvecklas»
till omfattande af dess form för demokrati och hvad det nu
varit —, så torde äfven detta hafva en psykologisk grund: alltid,
när man träffade en svensk, var man öfverlägsen och rådde på
honom — svensken vek alltid undan.
De uttalanden, jag fått, visa en nära nog fullständig
enstämmighet i den riktningen, att nationaliteten hos våra utvandrade
hastigt försvinner vid beröringen med Norge. Det blefve
tröttande att anföra alla yltranden härom. Jag väljer några ur högen
från de olika trakterna af stiftet.
Ett par uttalanden äro från det mera centrala Värmland.
»Den unga kvinnan har under sin korta vistelse i Norge
blifvit så norsk-sinnad, att hon helt glömt sitt modersmål och
endast kan tala norska språket, på hvilket hon söker upphöja
och berömma de norska förhållandena under kritik öfver det
fattiga Sverige.» — »1 Norge — säger en meddelare — lära sig
svenskarne, där de förut icke lärt det, att hata Sverige.»
Från västra Värmland säges: »En flicka, som ett par månader
varit i Norge, kan icke tala svenska, när hon kommer tillbaka
till Sverige; en norrman eller norska lär sig däremot sällan tala
svenska.» »Här i orten märker man ock, att det norska språket
smiltar äfven de icke utflyttade. Och med den smittan följer
åtskilligt annat norskt, om ock lika omedvetet.» — »Nästan alla
hemkomna hafva, äfven om de endast en kortare tid vistats i Norge, icke
kunnat tala ett enda svenskt ord, så framt det ej skett af
misstag, och låtsa sig endast med svårighet förstå svenska språket.
De flesta berömma allt norskt och klandra svenska förhållanden.»
Från Dal: »Den nationella känslan, som inom den svenska
arbetarklassen väl aldrig varit så synnerligen djup — om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
