Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Fredrik Böök
formel, alt skildra de psykologiska tillstånden som resultat af
yttre förlopp eller af fysiologiska faktorer i öfverensstämmelse
med den moderna vetenskapen — det blef uppgifter, som
litteraturen föresatte sig alt realisera.
Naturalismen sammansmälte vidare med den positivisliska
världsuppfattning, som utvecklats under befruktande påverkan
af de uppblomstrande naturvetenskaperna. Den kom därmed i
opposition mot det historiskt gifna samhället, hvilket i mångt
och mycket hvilade på grundvalar, som positivismen angrep
såsom förnuftsvidriga. Naturalismen fick ett socialt kampprogram,
som riktade sig mot de fördomar, som ännu behärskade Europa:
mot de religiösa dogmsystemen, mot den historiska
samhällsordningen med dess orättvisor och dess barbari. Naturalismen,
som i Frankrike i öfvervägande grad varit en estetisk princip,
förvandlades mer och mer till lösensordet för en social
indignationslitteratur, som i utprägladt tendentiösa diktverk
behandlade arbetarfrågan, kvinnofrågan, sedlighet»- och
äklenskapsfrå-gorna, de religiösa frågorna, den nationella frågan. Naturalismen
blef den konstnärliga formen för en samhällskritik, i hvilken
engelsk filosofi, rysk anarkism, norsk individualism förenade sig
för att sätta alla tänkbara problem under debatt.
Hunnen till denna punkt, hade naturalismen radikalt
förnekat utgångspunkten: det noggranna, opatetiska återgifvandet af
verkligheten i vetenskapens objektiva anda. Vetenskapen var
numera endast ett kampmedel i den strid mot fördomar och
orättvisor, som litteraturen förde. Litteraturen var icke längre
en opartisk laborator, utan en entusiastisk soldat. Dess uppgift
var att göra nytta — Kielland, i mycket riktningens enfant
ter-rible, präglade ordet nyttepoesi —; i utilismens och demokratiens
tidehvarf skulle en litteratur med annan uppgift vara en onödig
och dödsdömd lyx.
Men naturalismen utvecklade ännu en fas. Genom att
ständigt skildra samhällslytena och samhällsolyckorna, genom att
utöfva en förbittrad kritik mot alla illusioner och ideal fick den
en allt dystrare och glädjelösare karaktär. Det är betecknande,
att riktningens största franska representanter: Flaubert, Goncourt
och Zola alla äro litterära fysionomier af ett allvar, som intet
löje splittrar, ingen humor mildrar. Redan det tunga, melodiskt
mödosamma arbetet med ett ofta likgiltigt verklighelsstoif förklä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
