Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges moderna litteratur
263
rar därvidlag åtskilligt. Men den mörka synen på de
samhälleliga institutionerna, deras dumhet och deras orättvisa,
motverkades dock i någon mån af en optimistisk framtidsförtröstan,
ett varmt hopp på sanningens och rättfärdighetens seger. Af
långt djupare art var den pessimism, som den
naturvetenskapliga världsuppfattningen förmedlade, och som likt en höstfläkt
isade de känsligaste sinnena. Empirismen hade borteliminerat
det öfversinnliga i tillvaron, verkligheten låg död och’tung kring
individen, som själf var obevekligt underkastad de oföränderliga
naturlagarna. Den köldrysning, hvarmed själen såg förintelsen
och den eviga nödvändigheten i ögonen, lick gripande uttryck
framförallt hos J. P. Jacobsen. Med dessa pessimistiska
strömningar förenade sig så intrycken från de stora ryska författarnas
asketiska kult af lidandet, deras rasbestämda melankoli, som har
stepplandskapets ödslighet. Därtill kom efterverkningen frän]den
tyska metafysiska pessimismen hos Eduard von Hartman och
den återuppståndne Schopenhauer, i hvilkas spår följde
vulgärare kolportörer.
Det var denna naturalistiska flodvåg — liksom springfloden
sammansatt af olika komponenter — hvilken under 1880-talet
nådde de svenska kusterna med gny och brus.
Som internationell rörelse hade naturalismen alltså en ganska
rikt sammansatt karaktär. Dess skala sträckte sig från det lugnt
och kyligt speglande, stundom nästan apatiska återgifvandet af
den yttre verkligheten till den lidelsefullt tendentiösa
anklagelse-litteraturen, från den optimistiska och borgerliga reformviljan
till den cyniska desperationen eller den isande känslan af
tillvarons meningslöshet och förgänglighet. När man vänder sig
till den svenska naturalismen, till 80-talslitteraluren, faller det
genast i ögonen, alt det endast var vissa sidor af naturalismen,
som i Sverige kommo till utveckling; de öfriga senterades
visserligen i de utländska diktverk, som under denna lid spelade
en nästan större roll i det allmänna medvetandet än de svenska
författarnas, men de fingo aldrig själfständig och rotfast existens
på svensk mark, säkerligen bland annat därför alt riktningen,
som nådde hit senare än till de flesta andra länder, efter endast
ett årtionde blef bruten af nya strömningar.
Den rent estetiska naturalismen — i mening af en ny, exakt,
konsekvent objektiv arbetsmetod — kom för det första aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
