Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges moderna litteratur
265
hannes Kanv en studie öfver uppkomlingen, medan han i »På
Torpa gård» skildrar det inre förloppet i en till det yttre helt
vanlig äkienskapshistoria och i »Judas» griper ett problem i den
bibliska berättelsens form.
Långt mera utprägladt återger 80-talets litteratur
naturalismens karaktär af oppositions- och indignationslitteratur.
Betecknande nog står »Röda rummet» som portalen till årtiondet,
med sin förbittrade, hänsynslösa, alla samhällets lager
genomskärande kritik. Ett så våldsamt och obändigt patos som i denna
bok, hvilken har skriets impulsivitet, återfinner man dock
knappast i skedets öfriga produktion. Det blir mera ett allmänt
socialt patos, med varmt medlidande för de fattiga och de små,
med förbittring mot de hjärtlösa rika, med harm öfver den
själlösa och för tidens stora frågor oförstående bourgeoisien. Den
typiska känslosfären återfinner man lättast i Leveiiins noveller,
som just därför alt de äro skrifna af en man, hvars personliga
läggning var af absolut annan art, med ökad klarhet återge den
allmänna tidsstämningen. Till detta sociala patos kom så det
individuella krafvet på personlighetens rätt till fri utveckling
gentemot samhällsförlrycket och konventionerna. Redan i
Strindbergs första storverk, »Mäster Olof» och »Röda rummet», fanns
detta tema, men den oerhörda betydelse det fick berodde först
och främst på inflytandet från Ibsen, som i själfva verket är
den centralaste makten i 80-talets litteratur, långt mera än
Strindberg. De två hufvudformerna för detta individualistiska tema
äro: den unge mannens strid för alt gentemot de sociala
hänsynen och familjebanden följa sin religiösa och sociala
öfvertygelse samt, i noggrann analogi, kvinnans rätt att gentemot den
moraliska slentrianen och vaneäktenskapet vara trogen sin
personlighet, sin kallelse eller sin kärlek. Det är med andra ord
Brand och Dockhemmet, som klarast behandla de problem,
som åttiotalet med outtröttlig hänförelse belyste, uppställde och
löste. I romanens, novellens och skådespelels form
debatterades dessa grundspörsmål af fru Leffler, Ernst Ahlgren,
Geijerstam, Lundegård, Levertin, för att nu endast dröja vid de namn
som ha klang, med förbigående af de talrika, som redan glömts.
Den anda som behärskade denna litteratur var alltigenom
allvarlig, sällan cynisk eller förtviflad, om icke stundom hos
Strindberg, i allmänhet gömmande en redlig framtidstro på san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
