Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Fredrik Böök
bör dikterisk inspiration. Åttiotalets litteratur gör i allmänhet
ett nedslående intryck af lofvärd föresats och otillräcklig god
vilja; diktverken stå oftast i ett ganska utvärtes förhållande till
författarna och sakna därför pulsslagets värme.
Man kan då icke underlåta att framkasta frågan, hvarpå
denna konstnärliga ofruktbarhet beror. Det duger ej i detta
sammanhang att peka på de svagheter, som inskränka värdet
af den naturalistiska litteraturen öfverhufvud, ty det
anmärkningsvärda är, att man i Sverige uppnådde ojämförligt
obetydligare resultat än i andra länder. Förklaringen måste sökas
däri, att den naturalistiska konsluppfattningen icke
öfverensstämde med svenskt lynne, icke gaf fritt utrymme åt den
svenska naturens poetiska möjligheter.
Redan förut har betonats, att den rent estetiska
naturalismen, som är en konstnärlig arbetsmetod, en litterär teknik,
till sitt väsen är speciellt fransk och saknade flera
förutsättningar på svensk botten. I själfva verket torde den
fantasiverksamhet, som, hvilande på ett omfattande, flitigt insamladt
kunskapsstoff, med hjälp af en rikt sammansatt logisk
konstruktion af händelseförloppen ger en tåligt framskridande,
systematiskt ordnad lifs- eller världsbild, vara främmande för svensk
diktning. Det är icke ett fel, icke en brist som bör fyllas,
utan ett karaktärsdrag, som återfinnes hos de flesta
representanter för svenskt lynne inom dikten och verkligheten.
Inbillningssynen har hos oss en mera förtätad, koncentrerad,
skenbart planlösare, alltid omedelbarare styrka, den har
inspirationens sammanträngande, uppbrusande, i en glimt fattande, med
en blixt belysande snabbhet. Vår klassiska litteraturs största
gestalter, Bellman och Tegnér, ha båda denna lyriskt
dityrambiska ingifvelse, hvars trollmakt för oss är oemotståndlig. Den
konstnärliga fantasien rör sig spontanare, friare, som ett uttryck
för inre makter, hvilka icke äro afhängiga af logisk beräkning
och öfverläggning. Den franska naturalismen är, i ännu högre
grad än klassicismen, den mest logiskt och empiriskt bundna
konstform, som världslitteraturen äger; dess inspiration är den mest
planerade, af förståndsverksamheten öfvervakade och korrigerade,
som kan tänkas. För ett svenskt lynne kan val knappast en organiskt
undfången lifsaspekt återges i en så afsiktligt beräknad teknik utan
att stämningen förflyktigas och det inbillningseggande försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
