Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
C. A. Reuterskiöld
invecklad väfnad af en massa organisationer och förband af
individer, hvilka kunna betecknas såsom samhällen och fria
associationer med dels kommunal, dels korporativ karaktär.
Dylika korporationers betydelse har visat sig växa i proportion
till deras ekonomiska resurser och deras frihet att begagna
dessa. Därför måste ock, i den mån korporationens
maktutveckling för staten visar sig innebära en fara, denna
maktutvecklings grund försvagas genom statligt ingripande. Men å
andra sidan är lika klart, att försvagandet icke får någonsin
blifva själfändamål, utan städse blott medel till bevarande af
statens orubbade makthöghet, och att hvarje steg utöfver det
härför nödvändiga väsentligen måste återverka på
korporationens funktionsförmåga i kulturlifvets tjänst och därmed i
statslifvet egen. Det gäller med andra ord för staten och dess
makthafvande organ att behörigen begränsa, men icke att
afskära de inom staten verksamma samhällenas frihet och
ekonomiska själfständighet. Den uppgiften är visserligen svår, men
ingalunda olöslig, må vara att hittills de makthafvande
gemenligen tyckas icke hafva vare sig förstått uppgiften eller kanske
ens fått syn på densamma.
Det är i främsta rummet tre hufvudsakligen korporativa
samhällen, hvilkas intressen äro i fara genom en missriktad
koncent-rationssträfvan hos statens styrande organ: fackföreningarna,
kyrkosamfunden och universiteten.
Hvad till en början angår fackföreningarna, måste med skärpa
betonas, att dessa i själfva verket ingalunda äro blott fria
associationer, till hvilka de enskilda arbetarna efter behag kunna
ansluta sig eller låta bli, utan tvärtom naturligt gifna
organisationer af de genom faktisk intressegemenskap förbundna
arbetarna. Visserligen är det sant, att från gällande rätts synpunkt
dessa föreningar äro fullt frivilliga bildningar utan tvångsmakt,
men ingen kan neka, att en faktisk tvångsmakt dock finnes hos
dem och har utbildats spontant, just därför att organisationen
i verkligheten varit ett försök af samhälleliga krafter att gifva
den faktiskt existerande gemenskapen en tjänlig yttre form.
Att, så snart detta blifvit klart, fortfarande söka bekämpa
fackföreningarna och deras s. k. tyranni, kan knappast vara en
politisk uppgift; tvärtom är uppgiften här att genom lagen gifva
erkännande åt fackföreningarnas samhällskaraktär och rättsli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
