Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politiska uppgifter
273
gen reglera deras verksamhetsformer och verksamhetsområde.
Ytterst är det ock detta, som, om än blott dunkelt anadt, afses
med det ofta hörda talet om fackföreningarnas ombildning till
s. k. juridiska personer: juridiska personer, d. v. s. själfständiga
bärare af egna rättigheter och skyldigheter, äro de redan nu —
i likhet med hvilken fast organiserad förening som hälst; men
korporation i betydelse af lagligen erkändt tvångssamhålle har
fackföreningen ännu icke inför lagen blifvit, utan är formellt en fri
förening. Utvecklingen därhän är dock blott en tidsfråga, men
tilllika en fråga, som icke får ses från den trånga synpunkten af
fackföreningarnas möjliga ekonomiska ansvarighet för strejker o. dyl.,
ehuru å andra sidan just det ekonomiska momentet såsom
grunden för fackföreningens makt måste noga tagas i öfvervägande.
Af de båda andra korporativa samhällen, hvarom här är fråga,
hafva både universiteten och det samfund, som rätteligen kallas
den svenska kyrkan, sedan gammalt intagit en synnerligen fri
ställning, och kunnat göra detta på den grund, att de haft
ekonomisk själfständighet. Mer och mer har dock denna
begränsats — därför att de egna tillgångarna icke längre räckt till
och därför att, om staten trädt emellan, detta skett på sådant
sätt, att anslag gifvits för bestämda ändamål och under
bestämda villkor, som återverkat på dispositionen öfver de egna
medlen. Härifrån och till betraktandet äfven af dessa såsom
blott förlänade, staten själf egentligen tillhörande medel, har
steget ej varit synnerligen långt. Mindre har detta hittills märkts
hvad den svenska kyrkan beträffar, därför att här staten ännu
icke trädt i större utsträckning emellan. Men desto mera hafva
universiteten däraf haft känning — mången gång utan att deras
målsmän bland biskoparna ens sökt motverka dylika
sträfvanden; först när det börjat gälla kyrkan själf hafva äfven de fått
upp ögonen för frågans innebörd.
Och denna innebörd är korteligen den, att ett korporativt
samhälle förlorar sin karaktär af samhälle, om och så snart dess
organ direkt ställas i beroende af staten och ur statens hand direkt
mottaga både sin lön och sina instruktioner. Men en dylik
utveckling kan aldrig förhindras, om och så snart man, i likhet
med chefen för ecklesiastikdepartementet under ofvan omnämnda
debatt i Första kammaren, finner alla privilegier vara af ondo
såsom icke tidsenliga. Det är just privilegiet, som ger det kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
