Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berlin-traktatens förfall
413
erkände sultanens orubbade suveränitetsrätt öfver de båda
provinserna och förklarade att ockupationen skulle betraktas som
provisorisk. I den öfverenskommelse mellan de båda makterna,
hvarigenom detaljerna af ockupationen fore dess genomförande
närmare skulle bestämmas och som afslöts d. 21 april 1879,
upptogos däremot icke dessa bestämmelser.
Efter att först nödgats med vapenmakt tvinga Bosniens och
Herzegovinas invånare till underkastelse, har Österrike genom
sin förvaltning af dessa länder gjort sig högt förtjänt både om
dem och den västerländska civilisationen. Redan det är ju ett
vackert bevis för det uppnådda arbetsresultatet, att man nu
ansett tiden inne att upplaga frågan om provinsiell själfstyrelse
för de ockuperade provinserna, en fråga som i sin ordning
varit ägnad att pådrifva den om annexionen. Men någon
för-dragsenlig rätt att förvandla Berlin-traktatens föreskrifter om
»ockupation och administration» till ett formligt införlifvande
har Österrike icke förvärfvat. Att den på egen hand
genomförda annexionen innebär ett formellt brott mot Berlin-traktaten,
torde bli svårt för de österrikiska statsmännen att komma
ifrån.
Deras argumentation i den riktningen har emellertid just
därför sitt intresse såsom belysande den tänjbarhet, som
skenbart ganska tydliga fördragsbestämmelser plötsligen kunna visa
sig äga. Vid delegationernas sammanträde d. 10 okt.1 vände
sig utrikesministern friherre v. Aehrenthal mot »vissa
oberättigade förebråelser», som riktats mot den österrikiska politiken.
»Man talar om en kränkning af Berlin-fördraget. Men om en
sådan kunde endast i så fall vara tal, att en stat icke vill
uppfylla en förpliktelse att göra något eller att icke göra något,
något som ofta förekommit i forna tider. Men i vårt fall har
det icke skett.» — Med en så snäf tolkning af fördragsbrottets
väsen torde åtskilliga partier af gällande folkrätt förflyttas på
ganska osäker grund!
Särskildt anmärkningsvärda äro uttalandena om den
nyssnämnda något besvärliga hemliga provisorie-deklarationen af 13 juli
1878. Efter att nyss förut ha framhållit, huru grefve Andrassy, den
österrikiska utrikespolitikens ledare år 1878, uttryckligen förkla-
1 De följande citaten efter referatet i »Neue Freie Presse» 1908 n/io.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
