Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Allen Vannérus
lifvet och förnuftet utgöra bestämda utvecklingsmanifestationer.
Det materielH-andliga skeendet, detta, som i förhållande till
öf-vervärlden endast bildar en undre värld, kan icke med fullgiltig
rätt sägas bilda ’eine göttliche Ordnung .
Nu kräfver emellertid religionen en sådan ordning. Huru
når då Eucken upp till detta högre plan? Huru försiggår, med
andra ord, hans progress fran det immanenta världslifvet till den
transscendenta (öfvervärldsliga) lifsordning, hvilken han betecknar
än som "das absolute Geistesleben’, än som ’die CberwelT?
Det är minst sagdt förvånande, att Eucken på ett så föga
tillfredsställande sätt behandlat detta för hela hans filosofi
afgörande problem. I det hans arbete, till hvilket jag här närmast
håller mig, låter han ’det absoluta andelifvet’ så att säga smyga
sig in i systemet, hvilket alltså på denna punkt saknar
vetenskaplig hållning. På sid. 22 i Hauptprobleme der
Religionsphi-losophie talas, utan någon motivering, om ein weltfiberlegenes
Gesamtleben’, och redan på följande blad blir detta lif
kvalifice-radt som ett gudomligt. Öfvergången från immanens till
trans-scendens verkställes alltså enligt en stegringens och
uppliöj-elsens metod, för hvilken Eucken omöjligen kan prisas. Pa
själfva den vitala punkten företer hans filosofi en uppenbar
brist, och jag tror icke att han på något annat ställe i sina öfriga
arbeten presterat någon tillfredsställande kritisk undersökning
af detta problem, hvars utredning dock borde på ett glansfullt
sätt kröna det hela. —
Går man vidare, möter man närmast problemet om
sammanhanget mellan öfvervärlden och den ändliga världen. Det heter
pä ett ställe1, att kristendomen i sig upptager dessa båda
tendenser: die Bewegung zur Transzendenz wie zur Immanenz.
Det lider intet tvifvel, att Eucken gillar denna kombinering.
Äfven hans egen filosofi innehåller alltså tanken om en enhet af
immanens och transscendens. Men mycket sparsam är Eucken.
då det gäller att närmare bestämma förhållandet mellan
öfvervärlden samt lifvet i världen i allmänhet ocli vår värld i
synnerhet. På ett annat ställe2 yttras det emellertid: ’das göttliche
wirkt zu uns nicht nur als weltüberlegene Hoheit, sondern
auch als weltdurchdringende Kraft’. Andelifvet är alltså både
1 Hauptprobleme. s. 104.
- Grundlinjen, s. 233.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
