Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är religionen en privatsak eller äfven en samhällsangelägenhet? 445-
Såvidt publiken kunnat njuta af och sentera dessa strofers
inne-håll, hafva de allra flesta härför haft att tacka den
religionsundervisning i bibel och katekes de åtnjutit i skolan och för
konfirmationen. Prästens gärning spåras således äfven vid invigningen
af en teaterscen, hvarest han själf annars gemenligen blir
kar-rikerad.
Då vi vända oss till den religiösa kulten och det religiösa
lifvet, går det om möjligt ännu mindre an, att samhället står
med armarna i kors, föregifvande, att religionen är en blott
privatsak. I Frankrike tillåter den nya franska kultuslagen för
ingen del en fri kult efter individens smak. Den franska staten
har tvingat kyrkan, delvis med vapenmakt, så att blod flutit,
att fullgöra vissa inventeringar, som i hög grad måste kränka
de fromma katolikernas religiösa känslor; den har vidare velat,
fastän den icke kunnat, genomdrifva en mängd formella
bestämmelser för kultens utöfvande, hvilka likaledes i hög grad
kränka den katolska religionen; den har utfärdat noggranna
bestämmelser om klockringning och processioner samt
anbringandet af religiösa emblem, allt inkräktande på och
begränsande den religiösa kultfriheten. Man svarar: Detta är statens
rätt. Härtill kan man nu visserligen göra motfrågan: Grundar
sig denna rätt på annat än ren makt?; men om man också
gillar alla den franska statens åtgärder, så står det i alla fall
odisputabelt fast, att den franska statsmakten icke tolererar den
kult, som den katolska fromheten vill utöfva; förty icke häller
har betraktat och behandlat densamma som blott privatsak. Att
man sedan genom nya tilläggslagar och framför allt i praktiken
icke kunnat genomföra allt kulttvång, är en sak för sig; man
har i alla fall velat och gjort så godt man kunnat.
På liknande sätt förhåller det sig äfven med Förenta
staternas ställning till de religiösa kulterna. Dessa kringskäras i
sin frihet genom lagar, som hindra dem att mottaga egendom
mer än i viss, begränsad omfattning. Men å andra sidan visar
också den stora republiken ett positivt intresse för de religiösa
kulterna ända därhän, att man faktiskt kan tala om ett slags
statskyrkoväsen. Sålunda förbjuder och straffar lagen hvarje
hädelse mot Gud och inför en sträng söndagsfirning, låter ex
officio öppna kongressen genom gudstjänster, liksom hvarje
session inledes med bön, förrättad af för ändamålet aflönade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
