Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
S. A. Fries
orsakerna till att hålla den antinationella strömningen vid makt.
Man bör kunna ana hvad 17 ärkebiskopar, 66 biskopar, 3,400
högre präster, 37,000 lägre andliga och omkring 200,000
ordens-•och kongregationsmedlemmar kunna åstadkomma i Frankrike.
Klosterväsendet och de fromma stiftelserna bidraga till de katolska
ländernas ekonomiska ruin genom hopandet af rikedomar till
klostren och kyrkorna på bekostnad af det allmänna ekonomiska
välståndet. I Frankrike motverkas visserligen dessa skadliga
följder af andra omständigheter, men framträda så mycket mer
ohöljda i Spanien, Portugal, Italien och Södra Amerika, ehuru
visserligen icke den katolska religionen ensam är orsaken till
dessa länders ekonomiska förfall. Frankrike har som bekant
sökt knäcka kongregationernas makt, men staterna skola
förgäfves värja sig mot detta svarta internationale, om de ej sätta
kraftigt organiserade statskyrkor som motvärn. Det är
påfve-kyrkans internationalitet, munkväsendet, privatbikten och
själa-mässorna, som åstadkomma denna katolicismens maktställning.
Frikyrkorna äro i denna kamp förlorade. Detta kan konstateras
i Holland (Chronik der christi. Welt, 1905, N:o 45) och i
Nordamerikas Förenta stater (Chronik der christi. Welt, 1907, N:o 7).
Såvidt vårt land vill bevara sitt ekonomiska välstånd och sin
nationella själfständighet böra vi aldrig — i motsats mot
danskarne, hos hvilka också katolicismen kraftigt tillväxer — tillåta
upphäfvandet af förbudet mot klosters anläggande i landet och
katolska processioner. På så sätt kunna vi visserligen ej
uppehålla samvetsfriheten in absurdum, hvad så många i vår tid
synas svärma för, men religionen är nu en gång icke en
privatsak, utan en samhällsangelägenhet af vitalt intresse. I Holland,
där man för den konfessionella fridens skull trodde sig böra
afskaffa statskyrkan och behandla religionen som en blott
privatsak, hvad nu visserligen ej helt och hållet lyckats, har hela
inrikespolitiken blifvit inriktad på religionen. Kalvinist eller
ickekalvinist — det är frågan, då ministärerna växla. Landets hela
politiska lif slites upp i dessa ändlösa fejder. Ty om man i
statslifvet vill jaga religionen ut genom dörren, stiger den genast in
genom fönstret.1
1 Äfven inom mindre organisationer gör sig samma erfarenhet gällande.
Den 4 okt. 1908 invigdes ett ordenshus för goodtemplare i Stockholm.
Högtidstalaren skildrade i sitt tal, huru orden i den moderna »neutralitetens» intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
