Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är religionen en privatsak eller äfven en samhällsangelägenhet? 449-
Frågan är nu den, huru förhållandet mellan kyrka och stat
skall ordnas. Historien känner egentligen endast trenne olika
former: frikyrkan, kyrkostaten och statskyrkan. Frikyrkan
betyder för ingen del, att religionen därmed blifvit en privatsak.
Staten har alltfort något att säga öfver dessa kyrkors yttre och
inre lif. Det viktigaste kännetecknet skulle väl vara det, att
staten icke tager direkt befattning med religionsundervisningen och
icke garanterar kyrkan en säker ekonomi. Men äfven här hafva
vi gradationer. Skottlands frikyrka besitter en mängd egendom,
som väl annars måste betraktas som stats- eller kommunegendom.
Af denna offentliga egendom får dock frikyrkan draga
inkomsten. Så är förhållandet ännu i Frankrike efter skilsmässan.
Den statsegendom, som ställdes till kyrkans förfogande — utom
pensioner m. m. —, uppskattas till ett belopp af öfver en half
milliard. I Holland måste staten i vissa fall underhålla kyrkorna
och en del prästerliga befattningar t. ex. i fängelser. Staten
bekostar också religionsundervisningen vid rikets teologiska
fakulteter, delvis äfven i vissa skolor, såsom förut blifvit anfördt.
Frikyrkosystemet har nog åtskilliga fördelar, men lider äfven
af betänkliga svagheter. Till fördelarna kunna räknas större
rörlighet och rikare initiativkraft samt framför allt ett
intensivare församlingslif med ett bättre tillvaratagande af de religiösa
krafternas och intressenas verksamhetsförmåga. Men deras
nackdelar träda också klart i dagen. Vid den anglikanska
kyrkokongressen 1907 yttrade presidenten, biskopen af Norwich, att
kyrkans skilsmässa från staten icke skulle skada kyrkan så
mycket, som mången förmenade. De privilegier kyrkan åtnjöte
kunde man i och för sig afstå ifrån. Ty man vunne så
mycket större frihet. Äfven den ekonomiska risken vore ej så stor.
Erfarenheten från Förenta staternas episkopalkyrka med 3 -4
millioner medlemmar visade, att den fria offervilligheten var
ganska stor. Ensamt denna kyrka hade på de tre sista åren
offrat nära 180 millioner kronor på sitt kyrkoväsen. Men det
religiöst-sedliga lifvet skulle hos folket taga stora skador. Nu
hade hvarje medborgare rätt och möjlighet att få sina religiösa
bortsopat hvarje spår af religionen ur sina statuter och ceremonier. Men sitt
tal afslutade han genom att teckna målet för goodtemplarnas sträfvan med
orden, hemtade ur 2 Petr. 3:13: »Vi förbida nya himlar och en ny jord, uti hvilka
rättfärdighet bor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
