Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
Hjalmar Haralds
om, hur illa hans arbetare motsvara hans välgärningar —, men
det är socialismens onda praxis vi icke kunna glida öfver med
hartassen.
Den socialistiska arbetarerörelsen går sin gång här i Sverige
utan känsla af solidaritet med vårt nationella lif, obekymrad
af, hvilka stötar näringarna få af konjunkturer och kriser.
Kursen går genom löneförhöjning på löneförhöjning och
arbetstidsnedsättning på arbetstidsnedsättning med full maskin riktad
rakt på landet Utopia.
Ur allmän synpunkt är ett påvisande — som för öfrigt
icke på exakta grunder försökts — att arbetsgifvarne ej kunna på
det sättet existera, knappast tillfyllestgörande. En arbetets
organisation kan tänkas, som icke lämnar så stor marginal som den
nuvarande åt företagarne af öfvervägande merkantil typ, icke
skänker dem en så lysande ekonomisk maktställning på icke
bara arbetarnes utan lika mycket den agrariska befolkningens,
bönders och godsägares, bekostnad, samt last but not least
fackkunskapens. En utveckling i denna riktning, som ej innebär
de privata företagens undergång, är icke endast möjlig, utan
äfven önskvärd. Kapitalets »mobilisering», dess lösande från
jorden och företaget i så stor skala, som i industrialismens och
kapitalismens barndom nyss har skett, är väl helt enkelt ett
övergångsfenomen, som måste ha en öfvergång, om det icke skall
verka sjukligt.
Om socialisterna arbetade för denna öfvergång med hänsyn tagen
till den nuvarande arbetsorganisationen, som dock skall föda
vårt folk tills vi fått en annan, om hvilken det måste gälla,
att Rom icke byggdes på en dag, skulle arbetarerörelsen
kunna bli ett viktigt moment i nationens uppryckning. Men
så är som bekant icke fallet. Socialismen inskränker sig till
att afprässa det nuvarande samhället så stora förmåner som
möjligt, utan tanke på, om det går ihop. Det är den
utpräglade motviljan mot anpassning efter näringslifvets
lifsvillkor, sådana de nu en gång äro, man måste förebrå
fackföreningspolitiken. Här handla socialisterna ansvarslöst, emedan
de kasta ifrån sig helt och hållet hvarje tanke på ansvar for
upprätthållandet af samhällsproduktionen, ansvarslöst och
orealistiskt som barn. Som elaka barn, ty en dylik ansvarslöshet
predikad för massorna i handling och ord är icke moraliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
