Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksvårdande politik
491
stärkande. Också har under skyddet af denna ansvarslöshet
de onda lidelser, som alltid lura på botten af folkets
natur-grund, fått utveckla sig på ett sätt, som gjort den
»klassmedvetne» till den motbjudande typ han med afdrag af alla
öfver-klassfördomar (en felkälla som Steffen med full rätt hänvisat
på) inför hvarje sundt medvetande ändå är. Den typiskt
framträdande klassmedvetne nämligen, icke alla arbetare, kanske
icke ens flertalet, men den dominerande.
Denna socialismens ansvarslöshet, som icke i vårt land
framvuxit ur kampen mot »de härskande klassernas»
likgiltighet — lösen för dem har i själfva verket tvärtom varit
största möjliga tillmötesgående, från Hjalmar Brantings
riks-dagsmannaskap till hans (afböjda) försvarskomitéuppdrag —,
utan direkt importerats såsom teori, detta bristande sinne för
den medvetna och ansvarskännande manlighetens realism, gör
socialismen likaväl som dess mera ideologiskt humanitäre
till-skyndare osympatisk för alla, som sträfva mot en allvarligare,
manligare tid i statslifvet.
Den organiserade splittringen i samhällslifvet ined klasser
af arbetare och arbetsgifvare o. s. v., som genom sina
organisationer »bevaka sina intressen» mot hvarandra, kan icke vara
samhällslifvets sista ord. Det finnes en hårdare, allvarligare
kamp än klasskampen, människornas kamp mot naturen, som
måste kämpas ständigt om och om igen och där den från
fäderna ärfda kulturmarken måste förvärfvas stäpdigt på nytt för
att besittas. Tegarne i vårt karga land försvaras icke mot
för-sumpning och fjällmarkens utbredning af individer,
uniformerade till den väl aflönade industriarbetarens »lefnadsstandard».
Några den »allmänna kulturens nödvändiga materiella och
sociala förutsättningar» existera ej, i den meningen, att de själfva
skulle vara af allmän natur. Kultur i den enda rimliga
betydelsen af personligt andligt lif kan existera under hvilka villkor
som hälst och äfven under de trängsta. En bonde i en
isolerad fjälltrakt kan vinna i den mångsidiga beröring med
naturen, hvartill han har tillfälle under sin kamp på egen hand
gentemot den, mycket mera af personlighet än äfven den mest
föreläsningsbildade arbetare i ett kulturcentrum. Fjällbonden
kan förarbeta sitt fattiga kulturella material med en andlig
digestionskraft, hvartill den, som, ofta i ett slags andlig njut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
