Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Hjalmar Haralds
ningslystnad, »släcker sin kunskapstörst» med folkbibliotekens
skatter, icke kan uppvisa motstycke.
Härmed vare ingalunda sagdt, att vi skola vara likgiltiga för
kulturens villkor i vårt samhälle. Äro de materiellt dåliga,
innebär detta alltid en frestelse för vår nästa, som vi icke med
berådt mod få utsätta henne för, men vi få ej ställa några
öfverspända kraf. »Den sanna hushållningen med
nationens människomaterial» är icke ett problem, som tillåter en
generell lösning. Vår kunskapsförmågas resurser äro icke sådana,
att vare sig professor Steffen eller någon annan kan uppställa
något vetenskapligt system för denna hushållning. Menar någon
det, är han ovetenskaplig, äfven om han smyckar sitt system
med aldrig så många »vetenskapligt» anrättade »data». Vi som
— kanske ofta helt enkelt af brist på tid, emedan vi ha andra
uppgifter — äro »ovetenskapliga» nog att ligga långt efter i
kännedomen om dessa, motsätta oss med godt samvete en sådan
vetenskaps sociala imperativer, emedan vi känna och veta, att
det band, som förenar dessa fakta, är en falsk och ur
vetenskaplig synpunkt okritisk lifsåskådning.
Samhällsidealet kan icke utan andlig snöpning — med en
dylik operations vanliga resultat: förlusten af alstringskraften —
nedläggas i en teori; det är en konkret känsla och åskådning
af samhällslifvets sunda växt. Mot samhällets skador, där de
visa sig inför samhällets eget medvetande, såsom t. ex. i vår
Norrlandsfråga, kan politiken ingripa ledd af en vetenskaplig
analys af fakta. Men att i grund omorganisera samhällslifvet,
därtill är ingen i stånd. »Att definitivt bekämpa fattigdomen och
slutligen utrota den» t. ex. måste absolut förläggas inom
utopiernas område. Samhällslifvet organiserar sig själft lika väl som
det lif, som faller inom biologiens synvinkel. Kunna då våra
kulturidealister icke lära sig inse, att allt efter som kulturen går
sin gång fram utslitas i tidernas längd äfven folkens naturliga
lifs-resurser? Man kan icke växa till i »visdom och nåd» i denna
värld utan att samtidigt växa till i »ålder». En kulturs
åldrande behöfver icke betyda förfall, äfven den gamle kan vara
vaken och arbetsduglig, men detta tillbakaskridande i och
under framåtskridandet ställer vissa gränser för utvecklingen,
som nu en gång hindra träden att växa in i himlen.
Utopia är, såsom namnet säger, ingenstädes att finna — på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
