Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksvårdande politik
493
jorden. Vilja vi icke ge det goda landet förloradt, hvilket vore
hjärtans stor skada i ideellt afseende, få vi söka det på annat
håll. Vi få förlägga det inom sfären för mänsklighetens
evighetshopp. För den, som analyserat samhällslifvet med manligt
allvar, stål* den sanningen klar, att mänskligheten icke i någon
större och afgörande grad styr sina egna öden, icke — för att taga
en bild — mera än timmerflotten kan styras ned för floden. Vi
äro inneslutna i ett oupplösligt natursammanhang, som
visserligen är »elastiskt», så att vi kunna finna nog så godt utrymme
till anpassning inom gifna villkor, men ingalunda
grundläggande förändra, »förbättra» dessa. Rörelsen framåt utgår
således i stort sedt från denna rörliga miljö, icke från oss. Kan
man fasthålla tron på något godt och förnuftigt såsom
behärskande denna process — och det synes oss, som man måste så
göra inför det faktum, att processen omedelbart ter sig för oss
såsom historia, ett sammanhang af för människan
betydelsefulla händelser —, då synes man ha åtminstone intellektuellt
utrymme för den gamla tron på en försyn, som leder folkens
öden. I denna försyns knän kan man då lugnt nedlägga sina
drömmar och farhågor för Utopias räkning och lugnt gå att
fylla sina plikter i det närvarande, fastän medveten om att ingen
mänsklig klokskap kan föra utöfver dess allmänna villkor.
Ur en dylik sinnesstämning framväxer icke den
revolutionära energien, men vi ha historisk erfarenhet nog att veta, att
denna icke är den drifvande kraften i historien. »Hvad stort
sker, det sker tyst.» Det är kontinuiteten i släktledens arbete,
som är den stora kraften, konservatismen rätt fattad är således
framstegens princip, i den mån talet om framsteg har mening,
d. v. s. när enskilda folks blomstring når sin mognad och
därmed riktar historien med ett nytt värdemoment.
Tro vi på en enhetlig kraft i historien utöfver
generationerna och individerna, en kraft som, äfven när politiken tappar
medvetenhetstråden, gör sig alltjämt i viss mån gällande i
nationalkaraktär och institutioner, då se vi icke med bornerad
öfverlägsenhet på förflutna historiska skeden och deras facit,
den nuvarande rättsordningen. Vi fästa icke hufvudvikten vid
det myckna oförnuft, som naturligtvis finnes där lika väl som
hos våra socialreformatorer själfva och allt annat mänskligt,
ehuru man ofta begår det felet att förklara hvad man ej begriper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
