Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Rudolf Kjellén
den tilltänkta beslutanderätten, enär en dylik konkurrens med
riksdagen ägnade sig att uppkalla slitningar som kunde
försvåra reformarbetet. Innan riksdagen ännu hunnit fatta sitt
beslut, utvecklade Louis de Geer sin mening i den kungl. prop.
% 1863 med förslag till nv riksdagsordning och därmed
sammanhängande ändringar i regeringsformen. Här fanns
stipule-radt kyrkomötets »samtycke» till konungens och riksdagens
kyrkolagstiftning i § 87, dess »bifall» likaså till statsmakternas
»sammanstämmande beslut» i privilegielagstiftning i § 114 och
dess veto mot Högsta domstolens kyrkolagförklaringar parallelt
med riksdagens i § 88, allt i regeringsformen. Den enda
närmare motivering, som här gifves, lyder som följer: »Då vår
kyrkolag ännu är sammanblandad med en mängd stadganden
af civillags natur, lärer för närvarande kyrkolag stift ning en icke
kunna helt och hållet undandragas nationalrepresentationen och
Öfverlämnas till kyrkomötet gemensamt med konungen, hvilket
måhända eljest vore riktigast», hvadan i förslaget blifvit åt
kyrkomötet »endast tillagdt veto».
Denna sista tankegång torde befinnas vara af ett icke ringa
intresse. Enligt densamma har alternativet i kyrkolagsfrågan
icke varit kyrkomötets veto eller icke-veto, utan kyrkomötets veto
eller ensambeslut å folkets vägnar. Det är riksdagens veto, som
behöft motiveras, icke kyrkomötets. Skall man ur
princip-synpunkt tala om någon ovederbörande här, så är denne
icke kyrkomötet utan riksdagen. Sådan är den klara
meningen hos den nya institutionens egen fader. Riksdagen
har för sitt kategoriska deltagande i kyrkolagstiftning att tacka
samma omständighet som för sitt hypotetiska deltagande i
ekonomisk lagstiftning enligt § 89 regeringsformen, nämligen de
respektive lagområdenas sväfvande gränser; principiellt ligga
bägge utanför dess rätt. Alldenstund den allmänna lagens sfer
skjuter in på bestående kyrkolag, följer riksdagens bestämmande
rätt med, och alldenstund gränslinjen är svår att uppdraga,
utsträckes riksdagens rätt för säkerhets skull öfver hela det
främmande området. På samma sätt och af motsvarande grunder
utsträckes kyrkomötets naturliga rätt till att omfatta allmän lag,
dock blott i den mån den är inflätad i bestående kyrkolag.
Detta är icke tvenne bröders sambruk af arfvejord — det är
snarare tvenne konkurrerande makters condominium öfver ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
