Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkomötets veto
73
I detta syfte tala professor Rydin 1883 och 1885, de liberale
reservanterna i 1885 års konstitutionsutskott, A. V. Ljunggren 1885
och 1894, Odhner och Redelius 1894. Mer eller mindre klart har man
med denna tanke förbundit en annan: bort med riksdagens veto i
den rena kyrkorätten. En »boskillnad» (Rydin) alltså inom den
bestående kyrkolagen, föl* att sedan »gifva kejsaren sitt och Gud
sitt».
Den historiska undersökningen har visat oss, att anledningen
till det dubbla vetot, riksdagens och kyrkomötets, icke varit
någon annan än vår kyrkolags dubbelkaraktär. I detta ljus
visar sig den sistnämnda reformtanken helt annorlunda
berättigad än någon föregående. Den allena står i organiskt
sammanhang med vetots egen natur. Den ligger i frågans naturliga
utvecklingslinje, i det den återför henne till hennes egna historiska
förutsättningar. Att riksdagens och kyrkomötets condominium
öfver kyrkolagen skall aflösas af en delning är, efter vår
föregående framställning (ofvan sid. 60), lika klart att vänta, som att
Tysklands och Förenta Staternas condominium öfver Samoa
efter 1889 års fördrag förvandlades till ett laga skifte så att
hvardera makten fick sin del af ögruppen 1899.
Skall det gå sammalunda med vår gamla kyrkolag?
Teoretiskt är saken enkel nog; men på samma gång växer reformen
nu i praktiskt hänseende. Ty detta laga skifte på kyrkolagens
område är ett gammalt problem, med hvilket redan på
1820-talet Thomander arbetade förgäfves, och som sedermera stora
kommittéer förbrukats på (förslag 1846 och 1873). Man
kommer icke långt här med sådana vaga bestämningar som 1873
års kommittés, att kyrkolag är en lag som »rör kyrkan och kan
tänkas från henne utgående», eller 1885 års reservanters i K. U.: en
verklig »lag för kyrkan». Något mera innehåller ju Rydins
distinktion i A. K. 1883 emellan å ena sidan »allt som rörer
kyrklig ordning, kyrkans väsen, kyrkans troslära, kyrkans liturgi,
med ett ord allt som angår kyrkans inre väsen eller den s. k.
jus in sacris», å andra sidan frågor om »kyrkans förhållande
till staten, kyrkans förhållande till andra institutioner, med ett
ord dess ekonomiska angelägenheter». Det är uppenbart, att
här föreligger en uppgift af invecklad och grannlaga natur, icke
minst därför att maktförhållandet mellan riksdag och kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
