Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97 Riksdagsdebatterna
tivt oberättigad, skulle man känna människonaturen illa för
att betvifla.
Af annat märkligt i debatten kan det måhända vara skäl
erinra sig civilministerns försvar för arbetsaftalskommitténs
upplösning. Orsaken hvarför regeringen ej ansåg herrar
von Sydows och Lindqvists befattning med krigföringen böra
få hindra dess eget arbete med att lägga grund till en bättre
ordning på arbetsmarknaden förklarar civilministern på ett
sätt, som ger fog åt det vackra betyg hr Herman Lindqvist
gaf åt hans socialpolitiska intresse: »Men var det icke så, att
genom utgången af den stora striden — den som var
något inne i förhållandena kunde ju genast från början
befara och det förutsades också redan vid stridens början, att
striden skulle rinna ut i sanden, att därmed skulle rinna
bort den praxis på arbetsmarknaden, som så småningom
arbetat sig fram, äfvensom de principer, som arbetarne och
arbetsgifvarne så småningom efter så många förhandlingar
kommit till? Jag tror för min del mina herrar, att man
skall vara ytterligt kortsynt för att icke inse, att här om
någonsin var det af nöden, att lagstiftningen ingrepe och
detta så snart som möjligt.»
Till dessa civilministerns i stort syftande ord må fogas
några utdrag ur grefve Douglas’ yttrande i första kammaren:
»Vi ha, mina herrar, just i dessa dagar det lärorika skådespelet af en stor
nation midt i brinnande valstrid. Jag säger »lärorika», därför att det visar,
att äfven under aldrig så skarpa sociala och politiska brytningar, så kan dock af
alla partierna det nationella standaret hållas högt. De värden, som denna
strid gäller, kunna icke tänkas viktigare för en nation. Också strides det med
all den hänsynslöshet, med all den energi, all den öfverdrift i energi i ord
och bild, som under ett gifvet ögonblick kan gripa en lifskraftig nation, då
den strider om sina lifsvärden. Men huru kommer det att se ut några
månader härefter? Då har allting återtagit sin lugna lagliga prägel. Den
ömsesidiga hettan och öfverorden äro glömda, det nationella arbetet har tagit
fördubblad fart. Och skulle man tänka sig, att just i ett dylikt ögonblick af inre
strid en främmande nation skulle hota eller förnärma landet, då skulle på ett
enda ögonblick allt split vara bortblåst och nationen stå som en man. Så
skall det vara! Men så är det tyvärr icke hos oss. Det går en underström
af hat genom breda lager af vårt folk, och den hotar fräta bort till och med
känslan af samhörighet till en och samma stam. Och den mötes från andra
sidan af harm och missmod öfver att alla försök att ställa
arbetareförhållandena till rätta, att organisera arbetet till ömsesidig båtnad, att dessa försök
genast från början motas bort af sådana arbetarnes målsmän, för hvilka hvarje
Det nya Sverige IV 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
