Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 Riksdagsdebatterna
4igt min uppfattning, just detta ögonblick varit det rätta att framlägga ett helt
system, afseende att återföra normala och ömsesidigt betryggande
arbetsförhållanden i vårt land.»
Dessa ord beteckna måhända remissdebattens
värdefullaste moment — antydan om en social försoningspolitik,
som samtidigt häfdar samhällets och rikets intressen
gentemot hänsynslös klasspolitik.
II. FÖRSVARSDEBATTEN.
Hvem hade kunnat ana, att den blygsamt tilltagna fjärde
hufvudtiteln i årets statsverksproposition skulle ge anledning
till en af de parlamentariska »stora dagar», hvilka hittills
i 1910 års riksdagskrönika intagit ett så inskränkt utrymme
i jämförelse med fjolårets interpellationsdebatters lysande
»Haupt- und Staatsactionen». Med hänsyn till det
statsfinansiella läget hade ju regeringen, uppskjutande till
morgondagen bekymret för hvad som ändå ej kunde vinnas
idag, inskränkt sig till det allra oundgängligaste. Men nöjet
att pruta på försvarsanslag låter sig inte en ordinär svensk
riksdagsopposition beröfvas af någon regering. Den politik,
som i fjärde och femte hufvudtitlarna framför allt ser en
öfningsplats för sparsamhetsnitet, försöker naturligtvis dra in
på det oundgängliga, om den fåfängt måste leta efter den
kategori af anslagskraf, som endast kunna rubriceras såsom
behöfliga. Så fick man i år bevittna det fast otroliga, att ej minst
från håll, där »planmässighet» i försvaret utgör den ständiga
parollen, helt enkelt det planenliga fullföljandet af 1901 års
härordningsbeslut giordes till föremål för hufvudangreppet.
År 1911 skulle enligt övergångsbestämmelserna i 1901
års värnpliktslag för första gången de tre årsklasserna
värnpliktige kunna sammanföras till en månads gemensamma
repetitionsöfningar. Armén skulle alltså ändtligen — tio år
efter reformens genomförande — under fyra veckors tid
få utföra öfningar med fältmässig styrka. Men dessas
betydelse för försvarets effektivitet var för statsutskottets liberaler
och socialister en punkt af tvifvelaktigt eller underordnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
