Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Riksdagsdebatterna
värde. Med gladt hjärta reserverade sig de senare till lörmånför
den småländska motionen om den nämnda öfningstidens
stympning med hälften. Och den liberala reservationen in blanco
befanns slutligen innebära ett stympningsförslag på annan bog:
den äldsta årsklassen skulle få vara hemma 1911 liksom under
öfvergångsåren — alltså ännu ett år öfning med två tredjedelar
af fältstyrkan, resten af trupperna måste lingeras som förut.
Hvilkendera stympningen som skulle förorsaka största
rubbningen i nästa års naturligtvis redan förberedda
fält-tjänstöfningar, därom kan ju diskuteras — mer än en
gradskillnad lär det väl ändå ej bli fråga om. Förmodligen ha
de rätt, som anse det socialdemokratiska förslaget skadligast
för försvaret; med högerns tillhjälp räddades det öfver till
slutvoteringen, och andra kammaren ställdes alltså i ett
klart och enkelt dilemma: å ena sidan utskottets förslag,
innebärande ett lojalt fullföljande af 1901 års beslut, å andra
sidan det försvarsskadligaste af de båda prutningsförslagen.
En stark majoritet, 124 af 198 röstande, valde—det senare.
Och dock var voteringsresultatet knappast det
bedröfli-gaste utbytet af andra kammarens plenum d. 2 mars. Det
nära nog öfverträffades af den föregående debatten.
Med denna dag har den principiella försvarsnihilismen
— väl för första gången — i ett stort anlagdt anförande
burits fram i den svenska riksdagen. Såsom förpatrull för
hvad hr Branting kallar »den nya tidens förtrupper i
kammaren» var denna gång afdelad hr Värner Rydén, och
enligt den sammanfattning, samme sagesman ger af en
huf-vudpunkt i dennes tal, »framlade han utan omsvep sin
åsikt att för vårt land hela försvarsväsendet är meningslöst,
ty vi kunna icke försvara oss mot en stormakt». Den
ställning partichefen valde åt sig, då han ryckte upp i stridslinjen,
var en liten smula mindre utsatt, en liten smula mera
maskerad, men om »det folkliga försvaret» hördes ej längre ett ord;
det var nu ersatt af — »kulturförsvaret». Starka folkstämningar
i våra grannländer kräfva, förkunnade han, afväpningspolitik
»just med den motiveringen, att det inte lönade sig att försvara sig med
vapenmakt, utan att deras styrka låg i deras kultur, som skulle göra en stormakt
betänksam mot att eröfra dem. Och klart är, att om vi slå in på detta
kulturförsvar, så skulle de pengar, som nu gå till militarismen, kunna användas
till höjande af landets nivå, af folkets ekonomiska ställning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
