Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Carl Hallendorff
Den fasta statsbyggnad, som en gång varit de medeltida
riksbefriarnes stöd, och som sedan genom Vasar och Karlar
stärkts och fullkomnats, den var så säkert grundmurad, att
svenskarne intet ögonblick frestades att känna sig öfvergifna
eller gripas af de rådvilles förtviflan. Till och med midt uppe
i den ryska fångenskapens elände skapade ju Karl Piper till
sina betryckta landsmäns stöd och sammanhållning en svensk
förvaltning, med erinran om hemlandet och hopp för
framtiden. Här hemma i Sverige gingo riksärendena sin gilla gång
lika väl, sedan stormmolnen skockat sig och det hotande ovädret
utbrutit, som förut under segerlyckans soldagar. Rådet i
Stockholm grep sig enligt konungens maning oförtrutet an med att
åter bringa rikets försvarskrafter i det skick, som landets
iråkade våda kräfde. Ute i orterna voro landshöfdingar och
biskopar, länsstyrelser och domkapitel, nitiska att mana
allmänheten till godt hopp och oförtröttad offervillighet. Främst af
alla i möda och omsorg gick Stenbock, som väl kunnat på sig
själf tillämpa Axel Oxenstjernas stolta ord vid sin konungs
bortgång: »Allt det jag kan och en redelig patriot af min
kvalitet anstår, skall jag icke underlåta». Hans eldiga, tändande
maningar och hans medbröders mera betänksamma ihärdighet
fingo värdiga gensvar. Nya regementen i stället för de fångna
eller förlorade uppsattes utan knot. Till deras underhåll
hop-bragtes medel, så långt tillgångarna medgåfvo. På öfverhetens
maning inställde sig utan dröjsmål uttjänte och hemförlofvade
officerare för att trots ålder och ådragen ohälsa göra den tjänst,
som fäderneslandet kräfde. Och man erbjöd ej blott sig själf
utan äfven — som den gamle öfversten Jakob Grundel — »de
bägge söner Gud mig beskärt hafver och numera äro på det
nittonde och adertonde året», ej mycket öfvade men dock
dugtiga för fänrikstjänst. — Så växte under de sista månaderna
af år 1709 upp icke ett sammanrafsadt folkuppbåd utan en fast
organiserad armé, mindre öfvad väl än den gamla och framför
allt sämre munderad delvis, men i öfrigt den lik, stärkt och
sammanhållen genom den tryggande känslan af klar, lugn och
målmedveten ledning. Var också konungen fjärran faren, här
hemma var alltjämt kung Karls Sverige och äfven hans
karoliner, låt vara i ny uppsättning.
Det må likväl erinras, taflan var icke alldeles utan skuggbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
