Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingborgsminnet
111
Att de styrande emellanåt icke drogo helt väl samman, är en sådan.
Saken kan ej förvåna oss, ty ömtålig själfkänsla är ett
oundgängligt bihang till en så starkt utvuxen förvaltning som den
svenska. En annan något mörk bild, men äfven den ej
oförklarlig, erbjuder allmogens hållning inom vissa orter.
Knektuppsättningen och tungan af skatt och genommarsch buro
bönderna utan prut: det var ju höga öfverhetens påbud och
laga plikt, så därom var intet att säga. Men så ville Stenbock
till vissa hotande landsändars (enkannerligen Halland och
Blekinge) skydd organisera ett extraordinärt bondeuppbåd samt
af-tvang rådet ett mycket ovilligt samtycke härtill. Detta syntes
emellertid bönderna vara en fast otrolig nyhet. Om det
fordrades, skulle de visserligen, som af ålder skett, gå hvar och
en till sitt landskaps gräns att där göra bevakning men heller
icke längre. Västgötarne förklarade sig som förr under norska
fejder vilja gå till »älfven» (Göta älf) men ingalunda in i
Halland, och då landshöfdingen med fogdar och länsmän sökte
tvinga dem, ställde Vadsbobönderna — just samma dag som
Stenbock slogs vid Helsingborg! — till ett våldsamt upplopp
som kostade en kronofogde lifvet och med knapp nöd lät
landshöfding och andra myndighetspersoner undkomma. Så litet
skakad var likväl den allmänna ordningen, att regeringen kunde
omedelbart sätta i gång en ytterst hårdhändt räfst med
upploppets ledare. Och för öfrigt — själfva allmogens vägran i
detta fall talar ett märkligt språk om folkets inrotade känsla
för de fasta förpliktelserna mot staten samt förderas lagbundna
gränser.
Men, om också Sveriges folk med en för angriparne
öfverraskande energi samlade sina krafter i bister beslutsamhet —
en tillkommer likväl äran att hafva i rätt tid fört dessa krafter
samman på den punkt, där de bäst behöfdes. Rådet i
Stockholm såg med ängslan ej blott mot söder, utan ock mot den
norska gränsen och mot Finland, ansåg det rådligast, att man
hölle sig på defensiven och skyddade gränserna genom att åt
olika håll fördela de nyuppsatta och äldre disponibla trupperna.
För Stenbock åter stod det fullt klart, att en punkt och den
allena för ögonblicket var den viktiga: Skåne. Genom sin
kun-skapartjänst visste han, att fiendens utrustning ännu ej var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
