Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Carl Hallendorff
färdig; han visste också, att om den finge ostördt fullbordas,
skulle Skåne svårligen återvinnas, däremot blifva en farlig
utgångspunkt för vidare sträckta anfall. Därför tvekade han ej
att blottställa andra nejder, viss om, att dessa, i all synnerhet
den norska gränsen, bäst värjdes just i Skåne. Han förmådde
— vi kunna väl säga, han tvang — sålunda rådet att afsevärdt
förstärka de trupper, som sändes till honom: kring hans
lyckligen sparade trenne ryttarregementen samlades till Växjötrakten
under den senare hälften af januari en ständigt växande armé.
Så snart denna var hjälpligen samlad och fullrustad, bröt han
upp med det fasta beslutet att spänna hvarje sena för att
tillfoga fienden ett afgörande slag, innan den vuxit för stark. Så
dömde — så vidt en lekman å detta område kan urskilja —
den börne fältherren: maktkoncentrering på en afgörande punkt,
och där gå fram med hänsynslös kraft; segrade man där, fölle
allt annat till. Den krigskonsten hade Stenbock lärt af våra
stora generaler alltifrån Gustaf Adolfs tid.
Ändtligen var den kommen den tidpunkt, som Stenbock
med så glödande ifver förberedt. Till hans hufvudkvarter, nu
från Växjötrakten framflyttadt till Ousby (mellan Elmhult och
Hessleholm), hade samlats en respektabel armé, räknande omkr.
16,000 man: till god del nyuppsatt folk men ock åtskilliga
gamla och profvade regementen. Beväpningen var
genomgående god, ty Sverige hade den tiden välförsedda arsenaler;
munderingen var sämre och brokig nog, ehuru sägnen om
träskorna och getskinnspälsarna icke rätt håller streck lika litet
som den populära traditionen, att det hela mest varit ett
im-proviseradt uppbåd af eldiga ungdomar. Men den oregelmässiga
uniformeringen bekymrade generalen mindre, som han skref till
sina öfverstar:
»Min Herr Öfverste vet väl själf, att Sveriges redoutabla och tappra arméer
aldrig hafva kunnat komma i den fullkomliga uniform, som väl varit åstundad;
likväl hafva de framfarna tider allt ratificerat, att Guds hand ändock varit
med de svenska och satt i deras bröst ett frimodigt hjärta, fastän kroppen
varit betäckt med utslitna vallmars och allehanda brokota kläder. Den samma
mäktige Guden lärer ock nu icke vika från sitt folk, och särdeles nu, när de
stå under min Herr Öfverstes berömliga kommando, som jag vet med mig
lärer draga en sträng och hellre därhän bearbeta, att genom Guds hjälp och
nådiga bistånd våra trolösa fiender måtte få stryk af en illa klädd Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
