Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Hjalmar Haralds
Därtill kommer en sak — krediten. Bakom arbetsgifvarne
står, såsom från socialdemokratiskt håll mycket träffande
påpekats, kapitalets organisation, bankvärlden, industriens
förlags-gifvare. Denna har intresse af att skydda kapitalet mot
förluster genom arbetarerörelsen och har således också intresse af
starka arbetsgivareorganisationer, liksom den genom att snöra
åt krediten kan spela inpiskare mot dem, som vilja spekulera
i konkurrens.
Den internationella hjälpen åt arbetarne räcker ej heller långt.
Hvarje lands arbetareorganisation sitter ungefär lika trångt
gentemot sina motståndare i eget land och kan ej riskera sin egen
ställning genom att offra på andra. (I dessa dagar ha vi ju
dessutom läst om, huru de dryga strejkbidragen till Sverige
föranledt en märkbar nedgång i den norska landsorganisationen
både i afseende på antal fackföreningar och medlemmar.) I de
större länderna torde detta framförallt vara fallet. Kapitalet rör
sig med större resurser där, medan å andra sidan det större
samhället är svårare att omspänna med arbetarnes organisation,
så att en mycket större arbetets reservarmé lämnas utanför —
att rekrytera strejkbrytarne.
Jag kan icke finna något ekonomiskt hinder för, att på
bankvärlden stödda arbetsgivareorganisationer skaffade sig en
maktställning på arbetsmarknaden tillräckligt dominerande för att
bestämma arbetsvillkoren enväldigt, i syfte att en gång för alla
höja den nationella industriens konkurrenskraft och rentabilitet
genom låga genomsnittslöner. Experimentet är dömdt att
misslyckas, emedan arbetets kvalitet minskas, säger man, men
relativt dåligt arbete mot låg lön är väl ändå en framkomlig väg,
om man tänker rent ekonomiskt d. v. s. likgiltigt för
folkkraftens förödande. Låt vara, att godt arbete för god lön skulle
vara bättre, så är ju det förra alternativet i hvart fall
ekonomiskt fördelaktigare än dåligt arbete för god lön och har väl
ett företräde gentemot detta i att i längden dock vara
ekonomiskt möjligt.
Att ett dylikt experiment skulle vara otänkbart af
humanitära skäl, må man ej tro. I vår tid regleras samhällslifvet i allt
större omfattning mekaniskt efter ekonomiska imperativen Den,
som aldrig så mycket behjärtar arbetareklassens bostadsnöd, kan
kanske ej efterskänka något af de hyror, hvarpå han lefver och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
