Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Hjalmar Haralds
Det ingår fullständigt i vår rättsåskådning, när det gäller
näringslifvet i allmänhet, att en arbetsgifvare ställes att välja
mellan ökade arbetskostnader eller risken att förlora en tränad
arbetarestam (eventuellt en del däraf). Detta är strejkens idé i
sin renhet, då den håller sig på det rent privaträttsliga området, i
hvilket omfång arbetarerörelsens häfdande af strejkrätten äger
sin giltighet.
En strejkrätt inom dessa gränser är, det måste häfdas, i regel
fullt effektiv. Något liknande tillämpas i realiteten hvad
beträffar det individuella arbetsaftalet: bolaget gör sig icke i
onödan af med sin driftige disponent, disponenten icke med sin
kontorschef, ingeniör eller resande för en rimlig löneförhöjnings
skull, och detsamma gäller om icke alltid den enskilde
arbetaren, så dock en verklig arbetarestam. Själfva staten får tacka
till, om den kan få en viss skicklig tekniker till chef för sina
järnvägar eller en skicklig läkare till chef för medicinalstyrelsen.
Så långt går den förnuftiga strejkrätten, den har sin absoluta
gräns däri, att den icke får utöfvas så, att den hindrar eller
hämmar en nödvändig samhällslifvets funktion. Men det skall
vara en nödvändig samhällsfunktion, ett begrepp, som man icke
rättvisligen får utsträcka för vidt. Det allmännas intresse lider
på, nationalekonomiskt sedt, att en viss fabrik eller industri
t. ex. i järnbruksbranchen står stilla, och således en del af vår
nationella kapitaltillgång ligger räntelös med ty åtföljande
konsekvenser för vår ställning på världsmarknaden och i
betalningsbalansen. Samhället kan ha de allra största skäl att i godo
lägga sig emellan, men någon absolut rättsgräns för strejken
föreligger icke här, lika litet som en kränkning af samhällets rätt
föreligger, när en eller annan vara med hämmande följder för
produktionen undanhålles för att uppnå önskade pris.
En ändring i rättsprinciperna i detta afseende borde ju vara
att vänta, om, såsom »jordreformens» vänner kräfva, staten skall
ingripa gent emot undanhållandet för produktiva ändamål af
jorden såsom handelsvara, men måhända kommer lösningen ej
här att ske i den extrema rättsombildningens tecken, genom en
ny jordrätf utan, hvartill tendenser redan nu äro friskt i gång,
genom en ]oYåpolitik, hvarigenom staten tillgodoser det
allmännas intresse på »den fria konkurrensens» väg genom sin s. a. s.
privaträttsliga ställning som öfvermäktig jordägare och kapitalist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
