Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Arthur James Mason
testantisk först i ordets negativa betydelse. Det vill säga att
hon tillbakavisar påfvens usurperade auktoritet, och därmed
utväxterna af medeltida vidskepelse, utväxter, som vi visserligen
måste erkänna i många fall börjat på ett mycket tidigt stadium.
Och hon är protestantisk i hvad jag vill kalla den positiva
betydelsen af uttrycket. Det vill säga, vi göra gällande den
enskilda själens frihet att ingå i gemenskap med Gud genom
Kristus, hvar och en för sig oförhindrad, och att utveckla sin
egen personlighet med Guds andes hjälp. Vi göra, såsom
predikanten i Domkyrkan i går afton Professor W. Rudin sade,
gällande bibelns öfverhöghet. Vi gå också till strids för
tankefrihet i allmänhet. Vi sätta inga gränser för undersökning och
kritik, utan önska endast att sanningen skall bli kunnig i
historien, i vetenskapen och på alla håll. Dessa drag anser jag vara
protestantismens grunddrag.
III.
Men huru än förhållandet med hänsyn till namnet protestant
må vara, lider det intet tvifvel att Englands kyrka lägger sig
vinn om namnet katolsk. Två gånger hvarje dag, morgon och
afton, upprepa vi enligt vår kyrkohandboks anvisning den
apostoliska trosbekännelsen, i hvilken vi säga att vi tro på »den
heliga, katolska kyrkan», och vi ersätta icke ordet katolsk med
någon öfversättning eller något lämpligen motsvarande ord
såsom »allmännelig». Vi behålla och älska namnet katolsk och
vilja icke tillåta att det tages i besittning af någon annan
samling kristna, hvilka minst sagdt icke hafva någon närmre
rättighet till det än vi.
Den engelska kyrkans katolicitet kommer till synes på
en mängd sätt. Den visar sig först af allt i kontinuiteten
mellan kyrkan sådan den nu är och sådan den var före
reformationen. Engelsmännen på den tiden hade ingen aning om att
de höllo på att bryta ned och förstöra en kyrka och bygga upp
en annan i hennes ställe. Jag påminner mig verkligen en
engelsman på den reformerade sidan som i en polemik, då han
vänder sig till motståndaren, talar om »Eder kyrka» och »vår
kyrka». Men jag tror han står tämligen ensam. Och äfven
han menar ej egentligen att det fanns två kyrkor, skilda från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
